Vi som har allt, vi som saknar

Dagen inleddes med ett besök på öppna förskolan, Bikupan, i Skiftinge. Jag älskar verkligen stämningen där, och den underbart fina personalen. För första gången var Liv lite tveksam inför att bara släppa taget och stod länge och bara tittade på alla barn; något avvaktade och granskande. Efter en stund tittade hon på mig, log och sedan bar det av. Hon är en sådan självständig person och helt orädd i sin nyfikenhet och upptäckar-anda. Emellanåt kommer hon förbi där jag sitter men vill inte komma upp som för att checka läget med mig. En enda gång ropar hon på mig och när jag svarar vinkar hon för att sedan fortsätta leka. Det är en hissnande känsla när jag upptäcker att hon klarar sig så bra själv och lilla charmtrollet blir 14 månader idag. Jag undrar hur känslan kommer se ut och hon är 6 år och börjar i skolan? Giv mig styrka... Summa sumarum: vår lilla tjej är jäkligt häftig och det lär jag tycka tills jag lägger näsan i vädret och tar mitt sista andetag.

Idag har jag även ätit lunch med min kloka mamma. Jag älskar när vi får till det. En gång varje eller varannan vecka får vi till att ses för att äta lunch ihop och det är sinnessjukt mysigt! Jag tycker om det faktum att vi kan ses och det tar inte tid från någon annan; varken Ante, Nora, Janne, Robin eller Liv. Sen kvarstår det faktum att mamma och jag helst skulle vilja ha tre-timmars-luncher och en timme inte riktigt räcker men det är egentligen något positivt. Då jag ska på Lars Winnerbäck-konsert på Cirkus med Teija imorgon ryckte min älskade lillasyster My ut som en räddare i nöden och skickade med kläder med mamma. Jag måste ju se presentabel ut och hands down har My mycket bättre klädsmak än jag.

Imorgon kommer jag åka upp mitt på dagen så jag får massor av tid med Teija där vi kan snacka skit, röka på deras balkong (ja, de få gånger jag inte är med Liv röker jag) och bara allmänt hänga som vi har så svårt att få till med tanke på hur våra Liv ser ut. Det var länge sedan jag hade ensamtid med Teija så det ska bli riktigt skönt! Och ja, jag tycker att det ska bli skönt trots den lilla rösten i huvudet på mig som vill övertyga mig om att jag är en dålig förälder för att jag överhuvudtaget behöver tid borta från Liv. Dessutom underlättar Robin för mig genom att vara så glad för att få första ensamma natten med Liv. Det sprider sig sakta en härlig värme i kroppen när jag tänker på hur bra han är med henne. Jag borde säga det oftare...

----------------

"Kom och var min vän för en sekund

när kvällens första frusna stjärnor vaknar

bli mitt sista halmstrå för en stund

vi som har allt, vi som saknar"

 

- Ett sällsynt exemplar, Lars Winnerbäck

 

----------------

Friday I'm in love

(Skrivet fredagen den 7/10 2011 men Liv vaknade när jag skrev så jag hann aldrig publicera inlägget)

Egentligen har jag så mycket skolarbete att det känns som vikten av allt borde tynga ner mig på knä men just nu har jag en stund som jag sitter nyduschad i vår sköna soffa och känner ett lugn. Jag upplever ett ögonblick av glädje över alla de fantastiska människorna jag har ynnesten att känna. Mest av allt är jag glad över Robin och Liv. Vilken familj jag har... Det är så stort och vackert. Dessutom kommer Nora hit om lite drygt en timme. Det ska bli mysigt att tillbringa lite egen tid med henne. Ante hade det med oss för några veckor sedan. Det är guldtid - verkligen. Idag kör vi fredagsmys fullt ut! Tacos hemma hos Bosse och Ing-Mari och Idol-fredag. Förhoppningsvis hittar vi Mysmatchen-chipsen Kebab och Sourcream and Italian cheese för att riktigt toppa denna dag.

Sedan blir det årets sista landet-sväng imorgon. Vi åker upp och ska dra upp båten vilket betyder att det vankas äggsmörgåsar och varm choklad. Förra året var det första gången Liv var uppe på landet utanför magen. Nu är hon så stor att hon har ett vadderat regnställ och egna gummistövlar som hon traskar omkring i där uppe. Tiden går verkligen sinnessjukt fort och jag märker att det gör mig stressad att jag inte tycker att jag hinner ta vara på alla ögonblick...

Not another Wednesday

Idag fyller söstra mi år. 21 år närmare bestämt. Time flies. Grattis till My! Hurra hurra hurra hurra <3

----------------

Jag själv börjar komma så nära slutet på de här gymnasiekurserna att jag nästan kan ta på det... Det är nog en sanning med modifikation då jag är helt klar i slutet av december men jag kan se ljuset i tunneln i alla fall. Jag planerar att läsa 30 högskolepoäng Pedagogik i vår. Det ser jag verkligen fram emot; att få lite känsla för hur det är att plugga på högskolan och ta mig ur gymnasieträsket. Jag är spänd inför våren. Gällande mig själv men även för Liv då hon börjar på dagis i januari. 1 år och fem månader gammal. Med tanke på hur utåtriktad och expressiv hon är borde det fungera utmärkt men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte oroade mig alls.

Oinspirerat inlägg, jag vet, men det är sent och jag är seg... Jag har haft en trevlig kväll med Jacque och Liv, och ska nog lägga min inom en snar framtid.

-----------------

Jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
Det behöver inte ens ha hänt

Det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
Det är en känsla som jag alltid känt

- Lars Winnerbäck, En stannfågel ger sig av

I got my hands on a miracle

Kantstött

Ibland känner mig mig som hundra år gammal... Som om jag har varit med om allt man någonsin skulle kunna och i den sinnesstämningen befinner jag mig nu. Då känner jag mig trött, matt och kantstött. Jag har märkt att det då lägger sig som en tunn hinna av gråt över bröstet som inte är helt obehaglig. Jag sitter med skolarbete som endast känns som en allför lång startsträcka; ett utdraget och uttjatat förspel som har tappat all sin tjusning. Jag vill bara komma igång med rätt saker som kommer kännas rätt. Att ligga här och harva i startgroparna nöter på mitt tålamod och min entusiasm. Jag verkar vara oförmågen att göra någonting halvdant vilket resulterar i att varje sak jag skickar iväg har en liten bit av den jag är bifogat.

Dagar som denna känner jag mig utlakad och vill egentligen bara ligga hopkurad i min älskades famn med min underbara dotter sovandes på mitt bröst och vår söta hundvalp snusandes vid våra fötter; bara insupa all den kärlek som är mitt liv och glömma att jag snart behöver ge bort en bit av mig själv.

******************

Idag har jag istället ätit lunch med min syster som är hemma i Sverige för en längre tid. Det fungerade också bra. Det är skönt att få bekräftat att vi kommer att kunna ses på regelbunden basis när hon har varit så långt bort under så lång tid. Det slår mig med tydlighet när vi pratar hur skönt det är att veta. Jag vet att Robin är den jag vill leva med och det är svårt att förklara hur jag vet det men platsen där den känslan härstammar från är placerad i mitt allra innersta. Det känns så självklart. Även när jag får panik och måste ändra på min tillvaro finns han där som mitt ankare. Och jag är övertygad om att det är ömsesidigt. Dessutom är det svårt att argumentera med den känslan jag får flera gånger om dagen bara av att vara i närheten av honom...

"You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
All of the friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess


No they don't know who I really am
And they don't know what I've been through
Like you do, and I was made for you"

- Brandi Carlile, The Story

Kom hem

Grattis Freddie Mercury som skulle blivit 65 år gammal idag. Min relation med denna ikon har alltid känts personlig då det i perioder kändes som det enda tillfället då jag kunde andas helt fritt var då jag lyssnade på I want to break free. Den gick på repeat i mitt tonårsrum och färgade min sinnesstämning under flera år.

Idag är han fortfarande en aktiv del av mitt liv. Det här är dagens Freddie:

"Who can save me, lead me to my destiny

Guide me back safely to my home

Where I belong, once more"

- Freddie Mercury, Guide me home

**************

 

Jag sitter på högskolan och traglar mig igenom kurslitteraturen. Det här materialet är by far det minst seriösa hittills på NTI. Läroboken har ingen vetenskaplig förankring överhuvudtaget utan författaren har skrivit verket utifrån vad han anser, tror och tycker. Stabilt. Not. Det stör mig så mycket att det blir jobbigt att läsa. Däremot gör låtar som Alain Clarks Father and Friend det avsevärt lättare. Det och att Jacque sitter här brevid.

 

Robin kommer och hämtar mig halv två och sen bär det av... Idag är en bra dag. En väldigt bra dag helt enkelt.

 

Utvärdering

Veckan som gått var min och Robins första "höst-vecka" för trots att Robin är föräldraledig och jag pluggar på distans behöver man någon gång bestämma sig för att semestern är slut. Förra veckan var just den veckan för vår familj. Jag satt därför på högskolan alla vardagar och Robin klarade sig själv hemma med både dotter och hundvalp. Jag tränade även två gånger. Ett fys-pass med Robin på tisdagen och sedan gick jag ut joggade på torsdagsförmiddagen. Planen var att jag skulle ha gjort det igår också men eftersom jag har ont i halsen och är snuvig valde jag att inte pressa mig för hårt. Jag måste ju tänka på att det var ett tag sedan jag tränade regelbundet.

På tisdag smäller det igen med ytterligare ett träningspass med Robin, och han låter mig jobba. Peppar, peppar att åtminstone halsontet har försvunnit! Tisdagar framöver kommer Liv att följa med sin mormor hem och vara där i ungefär fem timmar innan vi hämtar henne. Förra veckan var den första och min busunge verkade ha haft det kungligt kul. På torsdagar kommer Liv vara med farmor och farfar i tre timmar. Liv tycker bara att det är roligt med jag står och svettas i bakgrunden. Det är något jag jobbar på.

I fredags avslutades kursen Social omsorg och idag börjar Kommunikations-kursen. Snart är jag klar med gymnasiet. Haha! 22 år gammal. Fy satan vad jag ska fira då! Som det ser ut nu hamnar mitt snitt någonstans mellan 17 och 18. Det är mer än tillräckligt för lärarprogrammet. Hela den här resan har med tydlighet visat att det går helt enkelt inte att planera vad som kommer hända i livet. Jag blir bättre och bättre på att acceptera det för varje dag.

***********

Mantrat för dagen är: "Bara en vecka kvar, bara en vecka kvar, bara en vecka kvar..."

Söstra mi

Hello world

                                                   Hope you're listening

Forgive me if I’m young

For speaking out of turn

There’s someone I’ve been missing

I think that they could be

The better half of me

They’re in the wrong place trying to make it right

But I’m tired of justifying

So i say you’ll.

Come home

Come home

Cause I’ve been waiting for you

For so long

For so long

And right now there's a war between the vanities

But all i see is you and me

The fight for you is all I’ve ever known

So come home

Första steg

Världens bästa Teija har varit med oss i en vecka nu, och det är uppenbart 

hur viktig hon är för mig. Med tanke på att Teija kommer att bo hela sitt liv i Stockholm 

och My kommer att flytta dit så småningom har jag kommit fram till att Robin, jag och Liv måste flytta dit.

Inte idag eller imorgon men när vi har pluggat färdigt och har råd att köpa bostad.

Det känns häftigt att vi bestämt det.

Tagit det första steget.

Idag har Liv tagit sina första steg! 

Först var det ett steg, på videon är det två och alldeles nyss gick hon fyra steg! 

Att jag aldrig lär mig vad det här gör med mig... 

När hon lyckas med nya saker blir jag verkligen helt till mig.

Hela kroppen fylls av en svällande känsla av stolthet.

Jag älskar henne.

===================================

"You and I, we’ve been at it so long  
still got the strongest fire
You and I, we still know how to talk
Know how to walk that wire

Sometimes I feel like 
The world is against me 
The sound of your voice, baby 
That's what saves me 
When we're together I feel so invincible 

Cause it's us against the world 
You and me against them all 
If you listen to these words 
Know that we are standing tall 
I don't ever see the day that 
I won't catch you when you fall 
Cause it's us against the world tonight 

Us against the world 
Against the world 

There’ll be days
We’ll be on different sides but
That doesn’t last too long
We find ways to get it on track
And know how to turn back on 

Sometimes I feel 
I can’t keep it together 
Then you hold me close 
And you make it better 
When I’m with you 
I can feel so unbreakable"


- Us against the World, Westlife

Grodan Liv

Här är Liv fyra dagar gammal och blir fortfarande sondmatad (därav slangen).
Vi tyckte verkligen hon såg ut som en groda med sina smala ben och armar.

Här är hon en månad gammal och hon är fortfarande pytteliten :)

 Det här är den 19 september och Robin och jag är fortfarande lediga tillsammans.

Som ni ser får hon plats i korgen med råge.

Jag vet att jag hade klarat mig själv hemma med henne

men det är en sådan lyx att vi fick uppleva hennes

första en och en halv månad tillsammans.

Sunkiga nyblivna föräldrar..

... men när Robin började jobba ändrade vi på det ;)




Och nu... Ett år och två dagar gammal.
På bilden har hon den grodpyjamasen hon fick av Angdo som även Felicia har haft.
En liten de Klonia-unge.
Vår groda.
Vår trollunge.
Vårt yrväder till charmtroll.

Jag vet att jag låter som en repad grammofonskiva men det är så stort.
Liv är verkligen helt fantastisk.

 

Robin och jag har gjort henne.

Tillsammans.

Vi uppfostrar henne.

Tillsammans.

Vi är oroliga när hon mår dåligt och är löjligt stolta när hon lär sig något nytt.

Tillsammans.

Starkare band än föräldraskapet får man leta efter.

...

Det skulle vara syskonbandet då.

Det står emot allt.

<3