Vi som har allt, vi som saknar

Dagen inleddes med ett besök på öppna förskolan, Bikupan, i Skiftinge. Jag älskar verkligen stämningen där, och den underbart fina personalen. För första gången var Liv lite tveksam inför att bara släppa taget och stod länge och bara tittade på alla barn; något avvaktade och granskande. Efter en stund tittade hon på mig, log och sedan bar det av. Hon är en sådan självständig person och helt orädd i sin nyfikenhet och upptäckar-anda. Emellanåt kommer hon förbi där jag sitter men vill inte komma upp som för att checka läget med mig. En enda gång ropar hon på mig och när jag svarar vinkar hon för att sedan fortsätta leka. Det är en hissnande känsla när jag upptäcker att hon klarar sig så bra själv och lilla charmtrollet blir 14 månader idag. Jag undrar hur känslan kommer se ut och hon är 6 år och börjar i skolan? Giv mig styrka... Summa sumarum: vår lilla tjej är jäkligt häftig och det lär jag tycka tills jag lägger näsan i vädret och tar mitt sista andetag.

Idag har jag även ätit lunch med min kloka mamma. Jag älskar när vi får till det. En gång varje eller varannan vecka får vi till att ses för att äta lunch ihop och det är sinnessjukt mysigt! Jag tycker om det faktum att vi kan ses och det tar inte tid från någon annan; varken Ante, Nora, Janne, Robin eller Liv. Sen kvarstår det faktum att mamma och jag helst skulle vilja ha tre-timmars-luncher och en timme inte riktigt räcker men det är egentligen något positivt. Då jag ska på Lars Winnerbäck-konsert på Cirkus med Teija imorgon ryckte min älskade lillasyster My ut som en räddare i nöden och skickade med kläder med mamma. Jag måste ju se presentabel ut och hands down har My mycket bättre klädsmak än jag.

Imorgon kommer jag åka upp mitt på dagen så jag får massor av tid med Teija där vi kan snacka skit, röka på deras balkong (ja, de få gånger jag inte är med Liv röker jag) och bara allmänt hänga som vi har så svårt att få till med tanke på hur våra Liv ser ut. Det var länge sedan jag hade ensamtid med Teija så det ska bli riktigt skönt! Och ja, jag tycker att det ska bli skönt trots den lilla rösten i huvudet på mig som vill övertyga mig om att jag är en dålig förälder för att jag överhuvudtaget behöver tid borta från Liv. Dessutom underlättar Robin för mig genom att vara så glad för att få första ensamma natten med Liv. Det sprider sig sakta en härlig värme i kroppen när jag tänker på hur bra han är med henne. Jag borde säga det oftare...

----------------

"Kom och var min vän för en sekund

när kvällens första frusna stjärnor vaknar

bli mitt sista halmstrå för en stund

vi som har allt, vi som saknar"

 

- Ett sällsynt exemplar, Lars Winnerbäck

 

----------------