Kantstött

Ibland känner mig mig som hundra år gammal... Som om jag har varit med om allt man någonsin skulle kunna och i den sinnesstämningen befinner jag mig nu. Då känner jag mig trött, matt och kantstött. Jag har märkt att det då lägger sig som en tunn hinna av gråt över bröstet som inte är helt obehaglig. Jag sitter med skolarbete som endast känns som en allför lång startsträcka; ett utdraget och uttjatat förspel som har tappat all sin tjusning. Jag vill bara komma igång med rätt saker som kommer kännas rätt. Att ligga här och harva i startgroparna nöter på mitt tålamod och min entusiasm. Jag verkar vara oförmågen att göra någonting halvdant vilket resulterar i att varje sak jag skickar iväg har en liten bit av den jag är bifogat.

Dagar som denna känner jag mig utlakad och vill egentligen bara ligga hopkurad i min älskades famn med min underbara dotter sovandes på mitt bröst och vår söta hundvalp snusandes vid våra fötter; bara insupa all den kärlek som är mitt liv och glömma att jag snart behöver ge bort en bit av mig själv.

******************

Idag har jag istället ätit lunch med min syster som är hemma i Sverige för en längre tid. Det fungerade också bra. Det är skönt att få bekräftat att vi kommer att kunna ses på regelbunden basis när hon har varit så långt bort under så lång tid. Det slår mig med tydlighet när vi pratar hur skönt det är att veta. Jag vet att Robin är den jag vill leva med och det är svårt att förklara hur jag vet det men platsen där den känslan härstammar från är placerad i mitt allra innersta. Det känns så självklart. Även när jag får panik och måste ändra på min tillvaro finns han där som mitt ankare. Och jag är övertygad om att det är ömsesidigt. Dessutom är det svårt att argumentera med den känslan jag får flera gånger om dagen bara av att vara i närheten av honom...

"You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
All of the friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess


No they don't know who I really am
And they don't know what I've been through
Like you do, and I was made for you"

- Brandi Carlile, The Story