På tisdag smäller det igen med ytterligare ett träningspass med Robin, och han låter mig jobba. Peppar, peppar att åtminstone halsontet har försvunnit! Tisdagar framöver kommer Liv att följa med sin mormor hem och vara där i ungefär fem timmar innan vi hämtar henne. Förra veckan var den första och min busunge verkade ha haft det kungligt kul. På torsdagar kommer Liv vara med farmor och farfar i tre timmar. Liv tycker bara att det är roligt med jag står och svettas i bakgrunden. Det är något jag jobbar på.
I fredags avslutades kursen Social omsorg och idag börjar Kommunikations-kursen. Snart är jag klar med gymnasiet. Haha! 22 år gammal. Fy satan vad jag ska fira då! Som det ser ut nu hamnar mitt snitt någonstans mellan 17 och 18. Det är mer än tillräckligt för lärarprogrammet. Hela den här resan har med tydlighet visat att det går helt enkelt inte att planera vad som kommer hända i livet. Jag blir bättre och bättre på att acceptera det för varje dag.
***********
Mantrat för dagen är: "Bara en vecka kvar, bara en vecka kvar, bara en vecka kvar..."
1 kommentar:
Klart du ska fira, det ar du vard! Och att komma dit man vill och att fa ma bra ar alltid att vinna hogsta vinsten. Det later som att ni har det alldeles perfekt i lilla familjen och lararprogrammet blir toppen, och det ar ju precis det som raknas.
Och grattis Liv, i efterskott! :)
Skicka en kommentar