Liv Anne Mari de Klonia

Lilypie Premature Baby tickers

onsdag 18 januari 2012

The return of... me

Jag vet att det är över två månader sedan jag uppdaterade bloggen. Jag har inget annat försvar än att vi har haft mycket att göra och jag har varit trött. Mycket har som vanligt hänt under dessa två månader så vi kör en kort sammanfattning tycker jag. Jag har blivit klar med gymnasiet (!), Robin och jag har firat fyra år tillsammans och två år som förlovade, vi har firat Livs andra jul med mamma, Janne, Ante, Nora och mormor ute på Söderängen och vi har firat nyår uppe i Stockholm med Angdo, Anna och Teija. Förutom detta så har Liv kommit in på ett dagis, British Mini, vilket gör att vi kommer börja skola in henne den 20 februari. Både jag och Robin har dessutom blivit antagna till fristående kurser nu under våren, pedagogik för mig och sociologi för honom, på Mälardalens Högskola. Phuw! En bra sammanfattning om jag får säga det själv.


Gällande Liv och dagis måste jag erkänna att det är lite obehagligt att någon annan kommer att ta hand om mitt barn några timmar varje vardag. Jag vet att hon kommer älska det men jag tror det finns en risk att jag står klistrad vid fönstret på dagis hela dagen. Då kommer i alla fall snabbt få reda på vem Liv är; för hennes mamma är det tokiga tanten som gråter på gatan varje dag. Skämt åsido känns det stort, och på något plan vuxet att ha barn som är så pass gammalt att hon går på dagis. Sen ser jag fram emot att börja plugga på högskolan; studier på den här nivån har så länge jag kan minnas varit mitt mål. Jag längtar otroligt mycket till i höst då utbildningen kickar igång på riktigt. Jacques socionomexamen peppade mig än mer att verkligen satsa på den utbildning som passar mig. Hon var så fin och det är svårt att förklara hur stort det kändes att sitta och titta på när hon fick sitt diplom.


Avslutningsvis måste jag säga att jag tror att 2012 kommer bli ett fantastiskt år med att börja på dagis och rätt högskole- och universitetsprogram, Ung Vänster-läger och Hollandresa i sommar men detta kommer att vara Mayas år och jag längtar efter hennes entré.

Nu ska jag ringa Teija och tjöta lite <3

3 kommentarer:

Jacque sa...

Jag måste ju bara påpeka att jag faktiskt är höggravid och att jag gråter för det mesta (och för det minsta). Meeen om sanningen ska fram började tårarna rinna ner för kinderna efter jag läst det sista stycket. Hhmr.. nåväl..(sväljer) tack...

Maja sa...

Dunder namnval.

Malin sa...

Grattis till studenten!! Eller student nummer tva... eller en och en halv? Ja hur som helst ar det ju stort och toppen och skitbra!