Jag satt på bussen idag på förmiddagen. Jag var på väg till högskolan och tänkte inte på något speciellt. Efter en station klev det på en äldre man som satte sig på sätet framför mig. Helt plötsligt översköljdes jag av minnen av min morfar. Efter någon sekund kom jag på att mannen framför mig använder samma rakvatten min morfar alltid hade. Mina ögon tårades av oförställd glädje och resten av bussresan ägnade jag åt att sniffa på en okänd man på Hällby-bussen. Jag låter ju inte riktigt klok men det är häftigt hur minnet kan triggas igång av till exempel lukter. Jag är så tacksam för min morfar. Han är ett av mina barndomsminnen som fortfarande är helt intakt. "Hans" Johannes Hendricus de Klonia gick bort 2001-01-01. Det är samma år jag skulle fylla tolv år. Trots att han var sjuk mycket under de tolv åren har jag bara fina och lyckliga minnen av honom. Om jag blundar kan jag se honom sitta på knä framför badkaret när jag och My badar och vi använder en tvättsvamp på hans rygg så han blir dyngsur. Han lät oss blöta ner hela honom och skrattade med oss när vi kiknade av skratt åt han miner när det rann vatten ner i ansiktet på honom. Jag minns hur glad han blev när vi gjorde pärlhalsband åt honom i svenska och holländska färger i födelsedagspresent, och hur han tog på sig dem direkt för att fortfarande ha kvar dem när vi åkte därifrån. Jag kommer ihåg hur han uttalade min mammas namn ("Ifonne) med all världens kärlek i rösten, hans fina blå ögon och hur han kallade mig och My sina små konstnärer. Efter alla dessa år och trots att jag vet att han inte alltid var lätt att leva med som partner eller förälder är han oförstörd för mig.
Det är jag tacksam för.
-------------------
I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I think to myself what a wonderful world
I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself what a wonderful world
The colors of the rainbow so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shaking hands saying how do you do
They're really saying I love you
I hear babies crying, I watch them grow
They'll learn much more than I'll never know
And I think to myself what a wonderful world
Yes I think to myself what a wonderful world
- Louis Armstrong, What a wonderful world
---------------------------
1 kommentar:
Klickade bland bloggar och kikade lite på din och fick själv ett minne att tänka på när jag läste ditt senaste inlägg. Min morfar gick bort 2003. Ett år senare förföljde jag en stackars farbror inne på en affär av just den anledningen; att han använde samma rakvatten som min morfar. Så där gick jag och sniffade. Det är fint med minnen. Hoppas du får sniffa minnen fler gånger. /Jeanette
Skicka en kommentar