"Hundred kids"?

Ytterliggare en kväll själv och en ensam natt som väntar alldeles runt hörnet. Teija var vänlig nog att berätta att hon har svårt att föreställa mig ensam och undrade om jag bruka prata med mig själv eller sjunga för att få det att verka som om jag inte var själv... Hm, känns väl sådär om de som står mig närmast tror att jag inte kan vara by my self. Det hör dock till ovanligheterna att jag är det i och för sig vilket gör att det kanske inte är helt taget ur luften. Får dock en känsla av att det finns vissa likheter mellan mig och Michael Scott i The Office (US version) då han som barn beskriver vad han vill göra i livet.



Inte helt okej.

Mycket av min tankeverksamhet de här dagarna går till att tänka på nästa torsdag. Det känns som om min framtid kommer avgöras då... Lite dramatiskt, I give you, men det är det känslopåslaget jag har. Det är ändå fem år av mitt liv som bestäms i och med antagningsbeskedet. Häftigt och stort. Lite läskigt. Jag hoppas verkligen både jag och Robin kommer in. Det skulle vara så värt.

Jäklar vad det suger att vara hemma utan min lilla familj! Robin fortsätter att vara duktig på att skicka bilder till mig och det får han en extra stjärna på himlen för. Utöver alla andra jag genom åren dedikerat honom.

Glad tjej som tycker om att åka bil :)

Liv med en av sina favoriter Felix Roos.

Här har Liv, enligt Robins utsago, satt sin docka Villemo i gungan. Varje gång hon gav gungan fart så  skrek hon "Wiiieee!". 

Idag har jag återigen pratat med My och Teija för att inte känna mig helt ensam. Istället för ett avsnitt av någon serie har jag idag även pratat en timme med min käre far. Det är alltid trevligt. Jag är så glad över vår relation idag, och tackar min lyckliga stjärna för att jag vuxit ur min "svart och vit-period" som höll på att sabba x-antal av mina relationer. Det är svårt att leva med så mycket ramar och minfält som en konstant i sitt liv. Det känns som om att bli gravid och att jag blivit mamma har luckrat upp en hel del av mina minst smickrande drag. Jag hoppas att det inte bara är önsketänkande. Nu kallar sängen.