Utvärdering

Veckan som gått var min och Robins första "höst-vecka" för trots att Robin är föräldraledig och jag pluggar på distans behöver man någon gång bestämma sig för att semestern är slut. Förra veckan var just den veckan för vår familj. Jag satt därför på högskolan alla vardagar och Robin klarade sig själv hemma med både dotter och hundvalp. Jag tränade även två gånger. Ett fys-pass med Robin på tisdagen och sedan gick jag ut joggade på torsdagsförmiddagen. Planen var att jag skulle ha gjort det igår också men eftersom jag har ont i halsen och är snuvig valde jag att inte pressa mig för hårt. Jag måste ju tänka på att det var ett tag sedan jag tränade regelbundet.

På tisdag smäller det igen med ytterligare ett träningspass med Robin, och han låter mig jobba. Peppar, peppar att åtminstone halsontet har försvunnit! Tisdagar framöver kommer Liv att följa med sin mormor hem och vara där i ungefär fem timmar innan vi hämtar henne. Förra veckan var den första och min busunge verkade ha haft det kungligt kul. På torsdagar kommer Liv vara med farmor och farfar i tre timmar. Liv tycker bara att det är roligt med jag står och svettas i bakgrunden. Det är något jag jobbar på.

I fredags avslutades kursen Social omsorg och idag börjar Kommunikations-kursen. Snart är jag klar med gymnasiet. Haha! 22 år gammal. Fy satan vad jag ska fira då! Som det ser ut nu hamnar mitt snitt någonstans mellan 17 och 18. Det är mer än tillräckligt för lärarprogrammet. Hela den här resan har med tydlighet visat att det går helt enkelt inte att planera vad som kommer hända i livet. Jag blir bättre och bättre på att acceptera det för varje dag.

***********

Mantrat för dagen är: "Bara en vecka kvar, bara en vecka kvar, bara en vecka kvar..."