Jag vågar...

"Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är
att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva:
Vem är jag som tror mig vara
briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen,
om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av gud.

Att du leker liten
förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att
förminska dig så att andra inte
ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera
guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss,
den är i oss alla.

och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra."

Text: Marianne Williamson, "A Return to Love"

.

Potatismos

vecka 32 + 2

Jag har en bakterie kallad E Coli i mitt urin vilket betyder att jag från och med imorgon behöver äta mer medicin för att inte behöva operera in en slang genom ryggen in i njuren på mig. Och Robin har åkt på event. Så jag har inte världens bästa dag. Not the proudest moment for the pregnant ones. Däremot har jag faktiskt gjort lite nytta idag. Jag har diskat och gjort rent i köket. Jag har även lagat ordentlig mat åt mig själv, alltså inte nudlar där jag bara kokat upp vatten. Nej, jag lagade köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt.

Och om någon frågar om jag gjorde något av det där från scratch kommer jag att strypa den. Just nu går det inte att ha för höga krav på mig. Jag har en allvarlig infektion, ligger fortfarande lågt i järnvärde och har ont någonstans varje dag. Gud vad jag älskar människan som växer i mig men herrejävlar vad jag längtar tills jag får tillbaka min kropp. Och ja, alla besserwissrar där ute - jag är medveten om att hon kommer att ockupera min kropp totalt när hon väl föds men jag kommer kunna ligga på mage, ingen livmoder kommer längre klämma på mina njurar eller urinledare och jag kommer inte längre vara orolig att det jag upplever kroppsligt skadar henne. Nu är jag ju orolig så fort jag är lite låg att jag kommer göra henne manodepressiv.

Mindre än 8 veckor till beräknat förlossningsdatum. Och jag går säkert över tiden. Just nu känns det väääldigt långt. Allt jag vill nu är att träffa vår dotter.

Tack mamma och farbror Johan för trevliga samtal idag. You saved the day.

.

Ingen rädsla

vecka 30 + 6

"I'm not afraid to take a stand
Everybody come take my hand
We'll walk this road together, through the storm
Whatever weather, cold or warm
Just let you know that, you're not alone
Holla if you feel that you've been down the same road"

- Not Afraid, Eminem

Allt håller på att falla på plats här hemma. När vi är klara kommer jag fota och visa er hur fint vi har gjort. Snart är det helt klart för vår trollunges ankomst. Imorgon har jag gått 31 hela veckor. Bara 9 veckor kvar till heltid. Det kommer mot oss med stormsteg. Så häftigt. Sen har jag fått bannor av min mor för att jag inte tar hand om mig så det ska jag börja med ordentligt nu. Rutiner så jag kommer ihåg järntabletter, vitaminer, träning inför förlossning, salva mot hemorrojder i förebyggande syfte och laktipex.

Tack mamma, Ante, Nora och Robin för en jättemysig helg. Vi firade Mika som fyllde 2 år. Minsting-kusinen. Söt och mycket bestämd. Skönt att träffa alla.

Nu ska jag fortsätta läsa :)

.

Ofattbart

vecka 30 + 2

Hur gick det här till? Jag har gått 30 hela veckor och 2 dagar in i graviditeten. Är således inne i vecka 31. Hur gick det till? Det har gått så fort... Och ja, jag är medveten om att jag troligast kommer känna annorlunda i vecka 38 och böna och be om att hon ska komma ut. Men i dagsläget känns det som om vi kommit långt tillsammans och jag undrar var tiden har tagit vägen.

Jag mår så mycket bättre här i Sverige. Där jag hör hemma. I vår lägenhet. Just nu håller Robin och jag på med projektet make-over här i lägenheten. Vi har redan målat sovrummet och imorgon kommer mamma och hjälper oss att lägga laminatgolv där inne. I helgen ska vi sedan måla i vardagsrummet. Sen är vi klara. För denna gång. Just det! Vi har även blivit med vagn. En jättefin, mörkblå Emmaljunga som Jacque och hennes mamma Maja hitta åt oss i en butik här i Eskilstuna. Den är så fin! Och ett riktigt kap då den bara kostade 1500 kronor. Jag svarar även bra på antibiotika kuren så det är skönt. Det här kommer fortsätta vara ett problemområde men jag kommer slippa ha ont under resterande graviditet.

Att vara gravid när det är så här varmt hela tiden är inte nådigt men vi har inhandlat två fläktar så jag överlever. Det är häftigt hur kroppen fungerar då man är gravid - hur den totalt fokuserar på att barnet ska få allt han/hon behöver. Jag har märkt att oavsett hur varm jag är behåller magen samma svala temperatur. Så det jag gör för att hjälpa den processen är att dricka så mycket vatten jag bara kan och orkar. Måste ju se till att fylla på depåerna när jag svettas så här mycket.

Än så länge har jag inga bristningar kring magen. Några små kring brösten men jag använder behå dag som natt nu för att försöka motverka att det fortsätter hända. Inte för att det spelar jättestor roll men jag försöker vara så snäll mot kroppen som möjligt. Bristningarna tyder ju på att huden inte riktigt hänger med och att den inte riktigt orkar. Så jag avlastar och smörjer. Jag som i vanliga fall har en djup avlång navel har nu en väldigt rund knappnavel. Robin tycker det är skitkul medan jag.. not so much.

Det är underbart med sommar men jag längtar till hösten. En höst med obeskrivligt ansvar, bebis, inga sälj-event för Robin, My som kommer hem för en vecka och allt det här som kommer betyda så mycket kärlek.

.

Final-Söndag

vecka 29 + 6

vecka 29 + 0

Det här har varit en tung vecka... Jag vaknade i tisdags med smärtor precis under revbenen på höger sida som spred sig ner i ljumsken och i höger ben. Tillslut gick jag upp och satte mig i duschen för jag tänkte att varmvatten skulle hjälpa. Efter ett tag blev jag orolig för smärtorna försvann inte så jag ropade på Robin som kom och satte sig på badrumsgolvet med mig. Jag klev ur duschen, tog två alvedon och försökte sova. Det gick inte heller så Robin och jag åkte in till akuten där vi blev skickade till förlossningsavdelningen. Jag har fått njurvägsinflammation. På grund av att livmoder trycker mot urinledarna upp mot njurarna, och speciellt på höger sida då lever också hjälper till att klämma åt, så är det lätt för en inflammation att vandra uppåt. Det positiva är att Liv mår bra, hon påverkas inte alls av detta, hennes hjärtljud lät bra, flödet i navelsträngen var bra och hon har rikligt med fostervatten. Dessutom verkar jag svara bra på antibiotikan. Däremot kommer jag inte få jobba i sommar och jag kommer regelbundet behöva lämna urinprov för odling. Nästa gång jag ska dit är den 20 juli för ytterligare ett ultraljud av min högra njure.

Sedan i tisdags har jag varit något låg, och väldigt trött. Jag har legat och läst massor och sett hela första säsongen av Six feet under eftersom den serien är något Jacque rekommenderat. Jag tycker om den. Mycket. Speciellt eftersom det finns så mycket utrymme för karaktärerna att utvecklas.

Idag har jag städdag. För i veckan som kommer ska vi öppna vårt sovrum och måla väggarna och lägga in laminatgolv. Sen ska vi hämta de barnsaker vi ska få av fantastiska Camilla, Jacques storasyster som jag har på lån. När jag tänker på att vi kommer att börja göra i ordning för att Liv ska kommer fladdrar det till av lycka i magen på mig. 71 dagar kvar till BF, beräknat förlossningsdatum. 2 månader och 9 dagar. Sen är vi tre i vår lilla familj. Än så länge är jag inte stressad gällande förlossningen eller den delen då vi får åka hem med henne men det är för att jag tror inte man kan, eller ska, ha några förväntningar på hur vi kommer uppleva det. Det är nog bättre att i största möjliga mån, i början, tar allt eftersom. Ingen idé att göra som jag brukar och väcka Robin mitt i natten för att jag vill att vi ska bestämma hur vi ska göra första gången Liv kommer hem berusad. Jag tror inte att det här är någonting jag kommer att kunna kontrollera. Inga listor i världen kommer att förbereda mig inför denna livsuppgift.

Extremt snygg sambo

Ikväll är det VM-final. Mitt kära Nederländerna är ett av lagen som spelar och efter matchen mot Brasilien så tror jag att de faktiskt kan vinna. Jag hoppas det. Men mest längtar till att Robin kommer hem från sälj-event i Mora. Det sker i och för sig inte förrän i natt men det är bara ungefär 12 timmar kvar. Jag älskar honom. Så mycket att det ibland känns som att hjärta ska brista eller svämma över.

.

Gräsänka

vecka 28 + 3

(Fotograf Jacqueline "Jacque" Pettersson Gilljam)

Jag sitter hemma hos Jacque och Emil då killarna har dragit till Ockelbo på sälj-event över helgen. Vi är gräsänkor. Imorgon ska jag först till mödravårdscentralen vid klockan 10 och sen bär det av till mamma och Janne på Söderängen. Det är faktiskt första gången jag åker dit. Madeira kom ju i vägen förra året så nu planerar jag in det på den helg som sägs ska bli en av de finaste på hela sommaren. 31 grader ska det tydligen bli på lördag. Jag har uppenbarligen en tumme med vädergudarna. Det känns som om det var länge sen jag träffade mamma så jag längtar jättemycket! Dessutom är det skönt att ha något att göra när Robin är borta. Jacque ska jobba i helgen så annars hade jag suttit själv ute i Skiftinge.

När det gäller tiden hos mödravården försökte jag och Robin boka om den så han kunde vara med. Den äldre kvinnan jag pratade med måste varit en stofil inom MVC (är hon inte det vet jag inte vad jag gör) för så här såg en del av vår konversation ut:

- Varför är det så viktigt att pappan ska följa med?

- För att det är hans barn också?

- Jo, men varför tycker han att det är så viktigt?

- Varför skulle han tycka det var mindre viktigt än jag? Bara för att biologi har bestämt att jag bär på barnet gör ju inte det att han bryr sig mindre.

- (Hon fnyser till) Jag tycker att ni ställer orimliga krav.

- Vi ställer inga krav. Det vi undrar är om det finns någon annan tid så vill vi gärna byta så han kan vara med.

- (Hon är tyst en längre stund) Jaha, ja, men då så, om ni är så omöjliga får du ta en tid i augusti. Det är då nästa tid finns. Men då hamnar du i en föräldragrupp där mammorna föder i december så då blir du ensam hela hösten. Om det är det du vill så ordnar jag det, visst.

- (Jag försöker vara så lugn som möjligt) Nej tack. Då kommer jag på fredag. Så får vi se till att boka nästa tid så Robin kan följa med.

- Ja, om er barnmorska går med på att ni håller på att trixar, fixar och knepar och knåpar. Då kan ni ju absolut göra det.

Få jag henne så byter jag på en gång. Jag var så arg efteråt att jag var tvungen att ringa mamma, Jacque och Robin. Jag blir så jäkla anti av sånt här. Jag tänkte ärligt inte gå ett tag men senaste gången vi kollade hur det var med henne var den 17 maj så jag har ett stort behov av att veta hur hon mår.

Sen vill jag bara skriva hur fantastisk min sambo är. Jag är så lycklig att jag har valt att leva mitt liv med dig och bygga en framtid med dig.

Bilder från midsommar i Mariefred:

(Fotograf Jacqueline "Jacque" Pettersson Gilljam)

.