Potatismos

vecka 32 + 2

Jag har en bakterie kallad E Coli i mitt urin vilket betyder att jag från och med imorgon behöver äta mer medicin för att inte behöva operera in en slang genom ryggen in i njuren på mig. Och Robin har åkt på event. Så jag har inte världens bästa dag. Not the proudest moment for the pregnant ones. Däremot har jag faktiskt gjort lite nytta idag. Jag har diskat och gjort rent i köket. Jag har även lagat ordentlig mat åt mig själv, alltså inte nudlar där jag bara kokat upp vatten. Nej, jag lagade köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt.

Och om någon frågar om jag gjorde något av det där från scratch kommer jag att strypa den. Just nu går det inte att ha för höga krav på mig. Jag har en allvarlig infektion, ligger fortfarande lågt i järnvärde och har ont någonstans varje dag. Gud vad jag älskar människan som växer i mig men herrejävlar vad jag längtar tills jag får tillbaka min kropp. Och ja, alla besserwissrar där ute - jag är medveten om att hon kommer att ockupera min kropp totalt när hon väl föds men jag kommer kunna ligga på mage, ingen livmoder kommer längre klämma på mina njurar eller urinledare och jag kommer inte längre vara orolig att det jag upplever kroppsligt skadar henne. Nu är jag ju orolig så fort jag är lite låg att jag kommer göra henne manodepressiv.

Mindre än 8 veckor till beräknat förlossningsdatum. Och jag går säkert över tiden. Just nu känns det väääldigt långt. Allt jag vill nu är att träffa vår dotter.

Tack mamma och farbror Johan för trevliga samtal idag. You saved the day.

.