vecka 29 + 0
Det här har varit en tung vecka... Jag vaknade i tisdags med smärtor precis under revbenen på höger sida som spred sig ner i ljumsken och i höger ben. Tillslut gick jag upp och satte mig i duschen för jag tänkte att varmvatten skulle hjälpa. Efter ett tag blev jag orolig för smärtorna försvann inte så jag ropade på Robin som kom och satte sig på badrumsgolvet med mig. Jag klev ur duschen, tog två alvedon och försökte sova. Det gick inte heller så Robin och jag åkte in till akuten där vi blev skickade till förlossningsavdelningen. Jag har fått njurvägsinflammation. På grund av att livmoder trycker mot urinledarna upp mot njurarna, och speciellt på höger sida då lever också hjälper till att klämma åt, så är det lätt för en inflammation att vandra uppåt. Det positiva är att Liv mår bra, hon påverkas inte alls av detta, hennes hjärtljud lät bra, flödet i navelsträngen var bra och hon har rikligt med fostervatten. Dessutom verkar jag svara bra på antibiotikan. Däremot kommer jag inte få jobba i sommar och jag kommer regelbundet behöva lämna urinprov för odling. Nästa gång jag ska dit är den 20 juli för ytterligare ett ultraljud av min högra njure.
Sedan i tisdags har jag varit något låg, och väldigt trött. Jag har legat och läst massor och sett hela första säsongen av Six feet under eftersom den serien är något Jacque rekommenderat. Jag tycker om den. Mycket. Speciellt eftersom det finns så mycket utrymme för karaktärerna att utvecklas.
Idag har jag städdag. För i veckan som kommer ska vi öppna vårt sovrum och måla väggarna och lägga in laminatgolv. Sen ska vi hämta de barnsaker vi ska få av fantastiska Camilla, Jacques storasyster som jag har på lån. När jag tänker på att vi kommer att börja göra i ordning för att Liv ska kommer fladdrar det till av lycka i magen på mig. 71 dagar kvar till BF, beräknat förlossningsdatum. 2 månader och 9 dagar. Sen är vi tre i vår lilla familj. Än så länge är jag inte stressad gällande förlossningen eller den delen då vi får åka hem med henne men det är för att jag tror inte man kan, eller ska, ha några förväntningar på hur vi kommer uppleva det. Det är nog bättre att i största möjliga mån, i början, tar allt eftersom. Ingen idé att göra som jag brukar och väcka Robin mitt i natten för att jag vill att vi ska bestämma hur vi ska göra första gången Liv kommer hem berusad. Jag tror inte att det här är någonting jag kommer att kunna kontrollera. Inga listor i världen kommer att förbereda mig inför denna livsuppgift.
Extremt snygg sambo
Ikväll är det VM-final. Mitt kära Nederländerna är ett av lagen som spelar och efter matchen mot Brasilien så tror jag att de faktiskt kan vinna. Jag hoppas det. Men mest längtar till att Robin kommer hem från sälj-event i Mora. Det sker i och för sig inte förrän i natt men det är bara ungefär 12 timmar kvar. Jag älskar honom. Så mycket att det ibland känns som att hjärta ska brista eller svämma över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar