Utsträckt hand

v. 21 + 5

Jag har det sista kvar att plugga gällande filosofin, ett ämne som förövrigt passar mig väldigt illa. När jag pluggar saknar jag rökningen. Hur illa det än låter var en cigg den ultimata moroten; den belöning man fick efter man hade skrivit si och så länge eller nåt åt det hållet.

Jag har precis gjort en spellista på Youtube med Larsa. Jag har hållit mig borta från honom i över ett halvår nu. Trots att hans låtar rymmer så många minnen för mig. Hur det känns att bli kär i tonåren, Sara Aggeborn, Teija och första tiden med Robin då jag fick albumet Daugava en vecka efter det att vi hade träffats. Det var den skivan som gick på repeat hemma i Skiftinge där i början. Det visar hur kär Robin verkligen var där i början då han inte tyckte om Lars Winnerbäck för fem öre.

Men jag har inte velat bli påmind för mycket om dig eftersom att vår tystnad är jobbig för mig. Vad jag skulle vilja är att vi bara gjorde en plan för hur vår relation ska se ut framöver och släpper det som var. Jag vill inte anklaga dig för något eller bli anklagad. Det enda jag vill är att vi ska ta oss starkare ur det här. Du och jag. Som det ska vara. Nu sitter jag här och gråter. Jag vill ge dig den här låten. För nu kommer jag hem. Och jag vill komma hem till dig också.

"Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen

Och som du kanske redan vet
Jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder
Du är sval sen blir du het
Du har känslorna kvar
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

. . .

Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört"

- Lars Winnerbäck, Jag är hos dig igen