Home - a love story

Tack vare fantastiska vänner som saknar mig och hjälper till rent ekonomiskt kommer jag hem för 2 veckor på fredag. Självklart är det Jacque och Emil som ser till att jag kommer få alla mina svenska cravings tillfredsställda. Det här känns obeskrivligt skönt, och speciellt att jag kommer ligga hemma i mammas soffa eller Jacques soffa och bara ta det lugnt. Inte här nere där jag känner mig värdelös för att jag inte får gå och jobba.

Alla som blir oroliga kring att jag flyger kan bli lugnade av att Robin har ringt dr. Alvaro och fastställt att det är riskfritt att flyga. Annars hade nog Robin inte låtit mig åka :)

Denna gång kommer jag inte åka på turné då jag fortfarande är beordrad strikt vila fram till dess att jag slutar blöda. Om jag gör det får jag börja ta försiktiga promenader. Självklart kommer jag fortfarande träffa My, Bosse och Ing-Mari, mormor och Joakim och Lisa men till skillnad från förra gången är det ingen stress eller press.

Jag åker nu på fredag den 19 mars och åker hem den 2 april. Helst hade jag velat stanna under påskhelgen men jag har blivit rekommenderad att ta direktflyg då det är bäst för "hälsan".

Chai-latte och kebab säger jag bara...

Det enda som är riktigt jobbigt med denna underbara semester är att Robin stannar kvar på Madeira för att jobba. Det var riktigt länge sedan, ända bak till lumpen-tiden, som vi var ifrån varandra så länge. När han kom hem igår efter en kväll med ADSL-gänget (- Oskar, vilket är helt förståeligt) började jag gråta för att jag ska lämna honom. Det blev jobbigt att göra någonting för mig som inte inkluderar honom, och speciellt i mitt "tillstånd". Vi kommer klara oss utan varandra men det blir jobbigare för Robin då jag tar magen med mig.

"You are like the sunset behind a mountain somewhere
And when I cannot see you I know you're still there

Because my heart is yours, I'll never leave you
Though we are far apart I'm by your side
My love is never gone, I feel it rise again
Through it all, now my heart is yours"




.