Liv ställer sig upp!

För en gångs skull hade jag kameran till hands när Liv ställde sig upp.

Jag är så jäkla imponerad av henne. Och livrädd! Det är så sjukt läskigt när hon ska sätta sig igen. Med hjärtat i halsgropen måste jag tvinga mig att sitta still så att hon lär sig själv hur man gör. Ibland slår hon sig (inte allvarligt) men för det mesta lyckas hon helt galant. 

Jag får lära mig att leva med hjärtat i halsgropen.

.

Mer bilder

Vagnen vi har fått av Angdo och Anna är jättebra :)

Vi rensade Livs kläder och tog upp de nya från förrådet . Så nu har hon en nya garderob med det mesta från Joakim och Lisa. Vilken fin släkt vi har <3

Bland de nya grejerna fanns den här fina kepsen. Sommaren är räddad!

När vi bytte blöja så ägnade sig lilla fröken åt cirkus-konster.

Feet rules!

.

Bilder

Vårt lilla busfrö med tungan rätt i mun.

Glad!

Finast i världen 

 

Liv med sin mormor <3

Liv får mat av moster Nora som sov hos oss från fredag till lördag. Nora tog bussen och tåget till Eskilstuna alldeles själv.

Idag var vi ute på en lång promenad i det superfina vårvädret. Vi har bytt till sittvagn nu när Liv blivit så stor.

Min skitsnygga fästman <3

.

Jag har väntat..

Bakslaget kom förra veckan. Jag fick inte ihop det. Prestationsångesten kom krypande och det kändes som om en ovälkommen ex-pojkvän började höra av sig. Jag är så van med ångesten. Den har nästan blivit som en kär gammal vän trots att den kväver mig. Jag var inte så rolig förra veckan. Svår att komma fram till. Omöjlig att resonera med. Det var som om hela min insida knöt sig.

Älskade, älskade du sa tillslut ifrån på skarpen. Först försökte jag sparka bakut. Eller, det var inte jag, utan ångesten i mig som gjorde ett sista försök att dominera. Vi tyglade honom. Tillsammans. Och jag fick allting jag skulle gjort. Med godkänt som ambition. Inget mer då inget mer behövs.

Nu sitter jag på högskolan och har redan gjort mer nu än vad jag hade förra veckan i fredags. Och jag vill bara säga tack. Tack för att du orkar. Tack för att du hjälper. Tack för att du älskar.

"Jag måste lära mig från grunden

Jag måste omvärdera allt

Du är svår att leva utan

Jag är svår att leva med"

- Lars Winnerbäck, Jag har väntat på ett regn

 
.

Mitt underbara Liv

Min fantastiska dotter hade namnsdag igår och firade det med att dra sig upp i stående ställning. Det var magiskt! Det går inte att beskriva känslan när hon gör nya saker och upptäcker världen lite mer - ett steg i taget. 

Det här med hennes utveckling är så jäkla häftigt! Nu går det snabbt. Hon har kommit i den åldern att människor hon inte känner är lite läskiga. Så länge hon sitter hos mig eller Robin funkar det bra att flörta med okända människor men för att hon ska vara bekväm med att sitta hos dem behöver hon känna dem. Det finns dock undantag som Daniel Bransell, och med all säkerhet My om hon var hemma.

Jag längtar efter My massor men just nu är jag bara ledsen för att hon missar allt det här. Jag ringer henne direkt när något nytt händer men när My senast träffade Liv var hon inte ens 5 månader. Jag vet att det inte kommer påverka deras relation men jag är självisk och vill dela det här med henne. 

The moment a child is born, the mother is also born.  

She never existed before.  

The woman existed, but the mother, never.  

A mother is something absolutely new.  

~Rajneesh

Snabbis

I helgen hade vi fullt upp. Självklart hade jag glömt minnet till kameran så tre bilder på hela helgen blev det.


I fredags hälsade vi på Micaela, Daniel och Tindra där vi bjöds på tacos. Lyckad fredagskväll! På lördagen firade vi Teija som blev 20 år den 3 april. Sen svängde vi förbi pappa och Ninni i Nykvarn en snabbis då Ninni också fyllt år. När vi väl var tillbaka i Eskilstuna åkte vi hem till Bosse och Ing-Mari för en snabbvisit så Liv fick träffa sin farmor och farfar. Söndagen tillbringade vi i Jacque och Emils sällskap med fajitas och spel. 

Meningslös jävla uppdatering men jag tänkte jag skulle skriva för att promota Robins nya blogg. Han ska ju ställa upp i RM/SM i Sanshou som går av stapeln i Stockholm den 14-15 maj. Det gör att han tränar mycket och i bloggen får man följa hans väg dit. Sen skriver han om Liv också :)


http://robinmittliv.blogspot.com/

Hon tar sig framåt!

"If we crawl
Till we can walk again
Then we'll run
Until we're strong enough to jump
Then we'll fly
Until there is no end
So lets crawl, crawl, crawl"

- Chris Brown, Crawl

.

Lycka och längtan

Tar en paus i mitt pluggande. Sitter på högskolan och försöker påbörja den sista inlämningsuppgiften på den här kursen. Nästa måndag börjar jag med Samhällskunskap B vilket jag ser fram emot för själva ämnet men kurslitteraturen skrämmer mig lite. Det räcker med godkänt, det räcker med godkänt.

Annars sitter jag här och är nervös å Teijas vägnar då hon både har teoriprov och uppkörning idag. Jag vet att hon gör sitt bästa och tycker hon förtjänar att få sitt körkort. Sen är hon ju faktiskt först med det i vår trio, och det skulle vara lite kul. Lycka till!

Vet inte om jag egentligen har så mycket att uppdatera. Livet fortsätter rulla på, och min tillvaro fortsätter att vara underbar. Det kanske är provocerande? Men jag mår ju så bra! Inte dygnet runt men på det stora hela har jag aldrig varit så tillfreds med mitt liv. Nu i april börjar Robin och jag försöka skaffa fler barn. Jag vet att jag inte hade världens roligaste graviditet med Liv men i slutändan föddes ju Liv och allt jag gick igenom, och lite till, var värt det. Jag blir helt till mig när jag tänker på att få lära känna en ny person som delar mitt och Robins DNA. Två barn har vi tänkt. Liv och okänd. Sen är familjen komplett. Eller ja, Robin väntar ju på sin hund innan han tycker det till hundra procent. Häftigt det är med graviditeter. Vi får se - vi försöker tills det händer. Ni får gärna hålla tummarna i slutet av april för då blir det graviditetstest.

Då fyller jag år också! 22 år den 27 april. Ett plus kan få bli min födelsedagspresent. Det skulle vara rätt trevligt. Eller att My kommer hem. Jag längtar efter henne hela tiden och saknar henne. Försöker att inte tänka på det allt för mycket. Någon kväll förra veckan satt jag och pratade om henne med Robin och när jag var färdig med min monolog konstaterade han förundrat att jag måste sakna henne obeskrivligt mycket. Det gör jag.