Detta gjorde Livs farfar den första februari utan att någon visste om det. Det var en riktig överraskning, och dessutom en extremt bra gjord sådan! Jag har svårt att tänka mig att någon farfar älskar sitt barnbarn mer än vad Bosse Larsson gör.
Igår var jag, Robin och Liv i Åkersberga och träffade familjen J - det vill säga Johan, Johanna, Jonathan, Jakob och Joakim. Det var jättemysigt som vanligt. Vi blev bjudna på god mat, och känslan av att komma hem precis som det alltid är när vi är där. Robin och jag satt sedan och sjöng och filosoferade själva på motorvägen mitt i natten. Jag har tur som lever med min bäste vän.
'Cause who's to worry if our hearts get torn
when that hurt get thrown
don't you know this life goes on
won't you kiss me on that midnight street
sweep me off my feet
singing ain't this life so sweet
- David Gray, This years love
Nu sitter jag och pluggar. Uppsatsen ska in imorgon och jag har inte långt kvar innan den är klar. Tänkte sen sitta under morgondagen och finputsa lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar