Liv Anne Mari de Klonia

Lilypie Premature Baby tickers

måndag 21 juni 2010

Så länge jag andas

vecka 27 + 0

Jag ska bli bättre på att skriva framöver. Om inte för någon annans skull än Livs.

Jag märker hur jag blir alldeles villrådig över vad jag ska skriva när det blir såhär långa uppehåll. Vad är intressant att veta i efterhand? Hm... Vi har köpt bil! En jättefin Audi A4 -00. Så det känns bra. Vi får tacka mina svärföräldrar för det också eftersom de hjälpt oss med alla steg på vägen där. Robin jobbar numera, precis som Emil, på Viasat. Så nu är jag lugn också eftersom han tjänar bra med pengar. Även jag har fått jobb på Marielunds äldreboende. Jag trivs jättebra och hoppas att jag får komma tillbaka nästa sommar också. Alla behandlar de boende med respekt och är extremt kunniga så för mig är det väldigt givande och lärorikt. Även Jacque har fått jobb där så man kan verkligen säga att vi följs åt vi fyra :)


vecka 24 + 6 (Första gången Liv är uppe på landet)

Till helgen är det midsommar med allt vad det innebär. Jag och Jacque åker upp på onsdag med Bosse och Ing-Mari. Johan, Johanna och Joakim kommer på torsdag eftermiddag och Robin och Emil ansluter sig till gänget sent på torsdag. Vi stannar till på tisdag förmiddag då vi kommer hem. Där, tisdagen den 29 juni, bär det av till Heroncity med Jacque och hennes fantastiska syster Camilla som fixat biljetter åt oss till ALLA Twilight-filmerna. I can't wait! Jag är i och för sig ett troget fan av Team Edward så det lär bli jobbigt för mig att se denna film men jag får tänka på film/bok nummer fyra och hur allt löser sig där så kanske jag slipper bli lika hysterisk som jag blev när jag läste Ljudet av ditt hjärta (Eclipse). Då skrev jag som bekant detta inlägg.

-----------

Jag älskar dig. Robin har kunnat säga det länge men på grund av rädslan att mista dig har jag inte vågat. Men det går inte att motstå den våg av känslor som svallar upp så fort jag tänker på dig. Jag känner hur du rör dig, hur du sparkar, hur du bökar och allt jag kan göra är att le. Även när du kör hälarna i min kissblåsa vid de mest olämpliga tiderna. Du kommer att vara fantastisk. Oavsett vem du är. Du har redan förändrat mig så mycket. Förändrat oss. Jag hoppas du känner hur välkommen du är i vår lilla familj. Jag har hittat min låt till dig. Den låt jag bestämt mig för att lyssna på när jag ligger i badet med förvärkar och andas innan vi åker in och får träffa dig för första gången. Och ja, jag gråter varje gång jag hör den och Robin ler och pussar bort mina tårar. De ögonblicken är fina. Jag har ett möte på MVC i övermorgon klockan 10:00. Förhoppningsvis ser allt bra ut.


När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå

Du är aldrig ensam, glöm aldrig det

Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet

Ja det hoppas jag du vet

Om dom du litar på sviker, om din dröm föll i sär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Och det vet jag att du vet

- Du är aldrig ensam, Mauro Scocco
.

2 kommentarer:

My de Klona sa...

Äntligen en liten uppdatering! Fortsätt så söstra mi <3

Saknar dig / My

Sara Stenström sa...

Sitter på jobbet och läser din blogg. Blev verkligen tårgöd av detta inlägg. Jag saknar dig Kim. Hoppas ni har det underbart hemma. Vi ses snart :)