Liv Anne Mari de Klonia

Lilypie Premature Baby tickers

söndag 6 juni 2010

First sign of life


Svärmor och fästman i sina rätta element


Utsikt från bryggan och nationaldag

Vecka 24 + 6

Grattis Sverige på nationaldagen! Jag vet att det är länge sedan jag skrev nu men jag har behövt den här pausen för att ta in att vi faktiskt har flyttat hem. Det är nio dagar sen och jag lever i kontrasternas värld då jag å ena sidan vaknar varje morgon och måste försäkra mig om att jag verkligen är i Sverige men det känns samtidigt helt absurt att vi någonsin bott utomlands.

Vi fick ett kungligt välkomnade av familjen; mamma, Ante, Nora, Janne, Bosse, Ing-Mari, mormor, Johan, Johanna, Joakim, Emil och Jacque var alla samlade hos mamma i Mariefred. Jag blev alldeles rörd för vi har en sådan fin familj. Robin och jag har lyckats med att skapa ett solitt nätverk som kommer finnas där för vår dotter. My fattades förstås. När taxin rullade bort från Golden 1 i Barreiros fick jag panik och vände mig till Robin och frågade om jag var riktigt klok som lämnade min lillasyster "ensam" på ön. Han skrattade åt mig och sa att My klarar sig bättre utan mig. Sånt är väl mindre kul att höra men det är ju rätt.

Vi har hunnit med att skaffa bil och göra en make-over på vår balkong, allt tack vare hjälp från underbara svärföräldrar. Nu ser jag fram emot att öppna ett till rum i lägenheten som jag kan gå loss på med pensel och färg.

Vi har umgåtts med Jacque och Emil men det känns inte tillräckligt. Jag blir frustrerad på arbetstiderna som kommer med säljjobbet. I veckan kommer fantastiska Jacque, som lämnat in sista tentan, och jag åka ut till hennes mamma och ligga vid poolen. Jacque kommer också vara den person som tar fina gravidbilder på mig i sommar. Sen har jag också sovit hos mamma och varit med Nora och Ante, som jag följde med till skolan i torsdags. När jag är med mina små småsyskon kommer jag på att det är det här jag längtat efter på Madeira; att kunna göra planer, följa med till skolan, vara barnvakt, vara med på skolavslutningar och allt som hör till vardag med dem man älskar.

Just nu är jag uppe på landet med Robins fina släkt, och jag blir återigen uppfylld av känslan av tillhörighet och tacksamhet att vi har så många människor omkring oss som är familj.

Så grattis Sverige! Jag hoppas du får en fantastisk födelsedag. Sen vill jag att du ska veta att du vinner i längden...

.

3 kommentarer:

Catrin sa...

Hoppas allt går bra med magen och att det inte blir för jobbigt för dig nu i värmen! :)

Malin sa...

Kul att ni hittat hem ordentligt redan. Jag tycker alltid att det kanns som att man ar pa semester de forsta veckorna i Sverige haha, man hittar inte riktigt ratt hyllor i mataffaren och man vet inte riktigt var husnyckeln hanger och sant dar "hemma-aktigt".

bfoten sa...

kim! ser fram emot preggo-bilder pa dej! hoppas du har livet i beholl hohoho. man kan fynda sa mycket med det fina namnet :)

halsa em.., forlat, robin! :)

kram!