Vecka 18

Just nu är det v. 17 + 5 men bilden är min vana trogen tagen v. 17 + 1 och för att följa traditionerna, och inte låta det faktum att elen stängdes av vinna, tänker jag lägga upp vad som händer nu under vecka 18.

Jag har gått in i vecka arton och detta är det som händer enligt Familjeliv:

Vecka 18

Kroppen: Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

----------------------

Jag vill säga TACK! till min mamma, och My, som skickat fina mammakläder till mig. De grå byxorna är fantastiska. Annars har jag väl inte världens lättaste graviditet. Jag har fått tillbaka mitt illamående men det beter sig inte som tidigare. Det är extremt olika från dag till dag så det följer inget specifikt mönster och det tror jag är en stor del av att det blir svårt att hantera. Detta till trots älskar jag att vara gravid! Inte att jag vill vara det jämt men det är så magiskt, och läskigt på samma gång, att mitt och Robins barn växer i mig. Emellanåt känner jag henne röra sig och det är en bra beskrivning att det "fladdrar till" i magen. Jag älskar de tillfällen jag och Robin ligger och pratar om att nästa jul kommer att bli Livs första och vår första med barn och hur Robin målar upp en bild av landet nästa sommar (2011) då Liv håller på att lära sig att gå och sitter i en barnpool på gräsmattan där. Det går rysningar av välbehag när jag tänker på det. Samtidigt är jag livrädd och nästan maniskt läser bloggar så som Änglamamman och Kolbengtsson för att påminna mig själv om att vi kan förlora detta när som helst. Robin tycker inte jag är klok och när han hittar mig läsandes dessa bloggar stänger han ner dem direkt och säger att jag måste lära mig att bara vara lycklig. Att förlora sitt barn är ingenting som man kan förbereda sig på och att det kommer göra lika ont om det skulle hända oavsett om jag skrämmer upp mig själv eller inte. Min fästman är väldigt klok, och jag känner mig så lyckligt lottad att vi delar denna upplevelse och går igenom det här tillsammans. Jag tror att vi kommer att göra det här bra och det gör mig förvånansvärt lugn.

Nu ska jag och Robin äta en sen frukost och sedan ha en tvättdag. Jippi!

.