Kort kort kort

Här kommer ett kort inlägg till alla människor som tror att Robin och jag har dött: Det har vi inte. Däremot så har vi ingen el i lägenheten så ingenting fungerar. Därför kan vi inte ringa någon/lägga upp ultraljudet/skriva om vasd som händer nu i vecka 18 med obligatorisk magbild.

Jag är låg som fan. Att vara här nere känns inte värt det längre. Jag kommer hellre hem och svälter i Sverige. Så känns det. Barnsligt? Kanske. Men de är inte schysta. Mot mig eller Robin. Det är väl bara att bita ihop. Det är väl en del av att vara vuxen? Jag vill prata med mamma och Jacque.

Sen vill jag bara säga att vi har väldens finaste lilla tjej (partisk, någon?). Ni kommer att få se. Förhoppningsvis idag då vi håller tummarna för att elen kommer tillbaka.

.