I do.

Den 31 december 2009 gick Robin Erik Larsson ner på ett knä i snön och friade till mig.

Vi har pratat om det tidigare. Vänt och vridit på förlovningen under lupp och pratat om vad som skulle ske, och hur. Och jag visste att någonting skulle hända denna dag eftersom jag är som jag är men att detta skulle hända fanns inte på världskartan.

Ingenting sades om detta fantastiska under hela dagen. Inte på kvällen heller trots att jag fått reda på nu i efterhand att alla som var här igår visste om det.

Efter det att Robin hade fått 2-årspresenten talade han om för mig att jag skulle få följa med honom. Allt var väldigt hemlighetsfullt och jag kände mig rätt förvirrad då ingen runt omkring oss reagerade på att vi drog precis innan middagen. Väl i bilen satte Robin på mig ögonbindel och då började gå upp för mig att nu är det någonting stort som händer. Det är svårt att veta med Robin eftersom han gör sådana här upptåg emellanåt. När Robin stängde av bilen ledde han mig, som gick i högklackat, genom snön. Tillslut sa han till mig att jag kunde ta av mig ögonbindeln.

Jag stod då ute på den lilla ön dit det går en liten bro från Gripsholms Slott, även kallad ”Kärleksön”, och runt oss var det tänt marshaller (tack My). Framför mig, på ett knä, stod mitt livs kärlek och berättade att jag nu har gjort honom till världens lyckligaste i 2 år och 2 veckor, och att ingen får honom att må så bra som jag. Sedan frågade han om jag ville förlova mig med honom och i och med det lova att tillbringa resten av mitt liv med honom.

Vad tror ni jag svarade?

.