"Everywhere I turn, I hurt someone
But there's nothing I can say to change the things I've done
I'd do anything within my power
I'd give everything I've got
But the path I seek is hidden
from me now
Brother Bear, I let you down
You trusted me, believed in me
and I let you down
Of all the things I hid from you
I cannot hide the shame
And I pray someone, something will
come, to take away the pain
There's no way out of this dark place
No hope, no future
I know I can't be free
But I can't see another way
I can't face another day"
.
Det känns sådär mer ofta på senaste tiden. Att flytta till ett annat land ställer allting på sin spets. Jag finns verkligen inte där. För någon utav dem. Jag vet att min mor, Teija och Robin har rätt när de säger att det är bra för mig. Terapi att veta att alla överlever utan mig. Men jag då? Ibland känns det allvarligt som om jag håller på att slitas itu av de känslopåslag jag upplever. Det finns ingenting för oss hemma just nu. Inget jobb och ingenting speciellt vi vill plugga till för tillfället. Däremot finns ju hela min värld hemma i Sverige. De som får mig att må bra. Så syster när du är låg säger alla mina instinkter att jag ska hjälpa dig - oavsett vad det gäller. Medan alla runt omkring mig säger att jag ska låta dig vara så att du lär dig klara dig själv. I min värld kan du det men varför inte ha någon att prata med, eller någon som pushar dig? Jag låter härmed dig bestämma. Oavsett vad någon tycker och tänker - hur känner du?

1 kommentar:
Jag känner såhär: Nyfikenhet över vilka det är runt om kring som anser att de kan våran relation så bra att det är lämpligt att komma med råd (mamma?..) och så tycker jag att du och jag gör som vi alltid har gjort, nämligen skiter i vad alla säger och gör precis vad vi vill :D och jag vill att vi pratar och stöttar varandra!
Ska nog med 99% säkerhet dra till norge och jobba! Ska bara skaffa tt jobb först;) vad sägs om det?
/ My the best
Skicka en kommentar