Svåra och jobbiga grejer

Måndag.

Det har blivit en hat-dag.

Fredag, lördag och söndag har blivit heliga. Här snackar vi utöver det vanliga "Jippi det är helg"-köret. Då är Robin hemma. Oftast. Jag har funderat på vad som gör att människan är så anpassningsbar. Lär ju vara en överlevnadsinstinkt. Helgerna med honom lever jag som i en skyddad bubbla. Jag är oövervinnerlig. Sen kommer måndagen. Ångest. Jag har vaknat flera gånger i natt och bara vet att det är någonting jag måste göra, men inte fått tag i vad. Frustration. Hur kommer det sig att inte jag fattar lika lätt? Jag har inte anpassat mig. Eller? Är det här as close as I'm ever going to get? Det måste bli lättare. Snart. Han har legat inne i lite drygt två månader. Det borde ju räcka. Men icke sa Nicke. Fuck. Vartenda fiber i min kropp skriker efter honom. Det kan ju inte vara meningen att jag ska vara ett skal måndag till torsdag. Robin är bättre på att tänka positivt. Säger att han måste stå ut eftersom han ska vara där ända tills i december. Det kan jag förstå. Men jag? Jag kanske vill må dåligt... Jobbigt jävla personlighetsdrag i sånna fall. Jag har inte lust att leka martyr.

Det borde inte vara så svårt att vara med någon när det är det man vill mest av allt. Right?

"Du är den enda
Du är den bästa
Som jag har letat
Som jag har väntat
Det är så enkelt
Nu vill jag ha dig
Vad kan jag säga
mera?"
- Lars Winnerbäck "Jag vill bara gå hem med dig" 

Nu flyttar vi fokus till trevligare saker. Släkten firade Teija igår. Den tredje april blev hon 17 år. Grattis! Det är ju egentligen absurt. Syrran blir 18 i september och själv fyller man 19. Håller vi faktiskt på att bli vuxna? Teija ställde en fråga när vi satt och rökte på min och Robins balkong: "Här sitter vi i din egna lägenhet, iofs betalad av Försvaret men men, vi är 17, 18, och 19 år. Ska vi verkligen snart bli en del av den vuxenvärld som finns runt omkring oss?" Jag personligen tycker att vi ska skapa oss vår egna verklighet. Jag har ingen lust att bli vuxen om det innebär att bli som vissa av dem.

Ett steg närmare att åtminstone bli mer självständig är ju definitivt att ta körkort men jag har prioriterat bort det på grund av olika faktorer. No more! Imorgon är det körlektion med Mikaela som gäller. Jag ska ha det innan jag tar studenten. Det är mitt mål.

I torsdags träffade jag mina tjejer. Det var så jäkla skönt! Jag har saknat dem. Vi hade en grymt trevlig kväll med vin, glass och Martini. Som vanligt kretsade det mesta kring pojkar. Fast egentligen borde vi väl börja säga män... Ytterligare ett bevis på att man börjar bli äldre.

Det här blev ju en hel uppsats. What to say? Jag borde bli bättre på att uppdatera.

Jag vill avsluta med att säga att så besviken jag är på dig och så patetisk jag tycker att du blivit är bland det jobbigaste jag har varit med om. Du har inte längre någon rätt att uttala dig om mitt liv och har ingenting att säga till om. Jag gör mig härmed fri från dig.

"Ja, herr Ågren, Du har
en sån giftig kommentar,
där Du står och suckar med
så fina, klara svar.
Men jag behöver inte nån som visar vägen
för jag tänker inte gå den."

- Lars Winnerbäck "Försvarstal"