T: Hur kan du vara så här... positiv?
J: Robin.
T: Jag tror jag spyr.
J (försöker febrilt försvara mig): Maja, visst har jag inte alltid varit så här? Hur var jag innan jag träffade Robin?
M: Du var Tara.
Hm.. Tänk att en person kan ändra en så mycket. Weird. But good weird.
Pappa och småfolket kom i torsdags. Det var riktigt trevligt. Faderen min och jag satt och pratade till klockan 4 på morgonen. Han kan vara klok emellanåt. Men det känns som om jag inte vet vem han är längre. Allt är så surrealistiskt. Ingenting kommer någonsin bli som det har varit. Det kanske är bra...? Ska jag vara ärlig känns det så. För alla inblandade parter behövs en förändring.
Jag vill festa! Har jobbat och umgåtts med Robin så mycket att jag känner mig lite insnöad. I need to get out! Göra mig fin, dricka och dansa :) Jag saknar att gå ut med tjejerna.
Helgen med Robin har varit så jävla skön. Vi stängde av mobilerna och bara umgicks med varandra. Med risk för att ge er mer detaljer än vad ni behöver så måste jag få skryta om Robin. Jag ger honom alldeles för mycket luft (som Maja skulle sagt) men han knäcker. Alla. Till och med A. Och det säger en hel del ;)
"Come mothers and fathers
Throughout the land
And don't criticize
What you can't understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin'.
Please get out of the new one
If you can't lend your hand
For the times they are a-changin'."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar