Liv Anne Mari de Klonia

Lilypie Premature Baby tickers

måndag 30 juli 2007

Jag känner mig tom. Är ett vakuum. Eller egentligen var ett vakuum till för ungefär två minuter sen då allt brast. Jag bara gråter. Jag visste inte att det kunde göra så här ont. Och jag förstår inte hur han kunde säga så.

"Vi har sex."

I min värld var det så mycket mer.

"Jag har faktiskt inte tänkt på det."

Jag känner mig så jävla dum. All tid jag har lagt ner på att tänka på honom och så har han inte tänkt alls. Hur kan en människa fejka så bra? Han tyckte ju om mig. På riktigt. Nej, nu gör han ju uppenbarligen inte det.

Knew the signs
Wasn't right
I was stupid for a while
Swept away by you
And now I feel like a fool

So confused, my heart's bruised
Was I ever loved by you
Out of reach, so far
I never had your heart

Out of reach, couldn't see
We were never meant to be

Inga kommentarer: