Grey's gör fan att jag orkar leva. Hur patetiskt låter inte det på en skala? Och nu sitter jag och skriver det här fast jag borde plugga. Det är inte heller bra.
Illa illa...
Okej, jag har nu gjort en analys på mig själv och mitt kärleksliv. For the moment tror jag att jag behöver äldre kille, men inte bara nåt år äldre, utan kanske 10-15 år äldre. Jag sätter numera mitt hopp till män över trettio. Jag är så obotligt trött på killar som uppenbarligen tycker att de har nånting att bevisa för annars skulle de väl inte bete sig som idioter, eller hur? Frågar hon hoppfullt.
Vad har jag kvar sen? Ja, just det! Tjejer. Nu blev jag lättad. Trodde det här var sista utvägen :p Nej, men allvarligt talat har jag blivit rejält besviken på ett antal killar som beskriver sig själv som mogna så nu skiter jag i att ens försöka.
Kan det vara så att allt det här handlar om en kille som faktiskt är över trettio?
Hm... You'll never know :P
Ibland är familjen en plåga.
Men Teija är bäst. Hon ställer alltid upp. Precis som jag för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar