Seasons of love

The return of... me

2012-01-18T16:12:00.000Z

Jag vet att det är över två månader sedan jag uppdaterade bloggen. Jag har inget annat försvar än att vi har haft mycket att göra och jag har varit trött. Mycket har som vanligt hänt under dessa två månader så vi kör en kort sammanfattning tycker jag. Jag har blivit klar med gymnasiet (!), Robin och jag har firat fyra år tillsammans och två år som förlovade, vi har firat Livs andra jul med mamma, Janne, Ante, Nora och mormor ute på Söderängen och vi har firat nyår uppe i Stockholm med Angdo, Anna och Teija. Förutom detta så har Liv kommit in på ett dagis, British Mini, vilket gör att vi kommer börja skola in henne den 20 februari. Både jag och Robin har dessutom blivit antagna till fristående kurser nu under våren, pedagogik för mig och sociologi för honom, på Mälardalens Högskola. Phuw! En bra sammanfattning om jag får säga det själv.

Gällande Liv och dagis måste jag erkänna att det är lite obehagligt att någon annan kommer att ta hand om mitt barn några timmar varje vardag. Jag vet att hon kommer älska det men jag tror det finns en risk att jag står klistrad vid fönstret på dagis hela dagen. Då kommer i alla fall snabbt få reda på vem Liv är; för hennes mamma är det tokiga tanten som gråter på gatan varje dag. Skämt åsido känns det stort, och på något plan vuxet att ha barn som är så pass gammalt att hon går på dagis. Sen ser jag fram emot att börja plugga på högskolan; studier på den här nivån har så länge jag kan minnas varit mitt mål. Jag längtar otroligt mycket till i höst då utbildningen kickar igång på riktigt. Jacques socionomexamen peppade mig än mer att verkligen satsa på den utbildning som passar mig. Hon var så fin och det är svårt att förklara hur stort det kändes att sitta och titta på när hon fick sitt diplom.

Avslutningsvis måste jag säga att jag tror att 2012 kommer bli ett fantastiskt år med att börja på dagis och rätt högskole- och universitetsprogram, Ung Vänster-läger och Hollandresa i sommar men detta kommer att vara Mayas år och jag längtar efter hennes entré.

Nu ska jag ringa Teija och tjöta lite <3

Kraften i ett minne

2011-11-11T12:39:00.000Z

Jag satt på bussen idag på förmiddagen. Jag var på väg till högskolan och tänkte inte på något speciellt. Efter en station klev det på en äldre man som satte sig på sätet framför mig. Helt plötsligt översköljdes jag av minnen av min morfar. Efter någon sekund kom jag på att mannen framför mig använder samma rakvatten min morfar alltid hade. Mina ögon tårades av oförställd glädje och resten av bussresan ägnade jag åt att sniffa på en okänd man på Hällby-bussen. Jag låter ju inte riktigt klok men det är häftigt hur minnet kan triggas igång av till exempel lukter. Jag är så tacksam för min morfar. Han är ett av mina barndomsminnen som fortfarande är helt intakt. "Hans" Johannes Hendricus de Klonia gick bort 2001-01-01. Det är samma år jag skulle fylla tolv år. Trots att han var sjuk mycket under de tolv åren har jag bara fina och lyckliga minnen av honom. Om jag blundar kan jag se honom sitta på knä framför badkaret när jag och My badar och vi använder en tvättsvamp på hans rygg så han blir dyngsur. Han lät oss blöta ner hela honom och skrattade med oss när vi kiknade av skratt åt han miner när det rann vatten ner i ansiktet på honom. Jag minns hur glad han blev när vi gjorde pärlhalsband åt honom i svenska och holländska färger i födelsedagspresent, och hur han tog på sig dem direkt för att fortfarande ha kvar dem när vi åkte därifrån. Jag kommer ihåg hur han uttalade min mammas namn ("Ifonne) med all världens kärlek i rösten, hans fina blå ögon och hur han kallade mig och My sina små konstnärer. Efter alla dessa år och trots att jag vet att han inte alltid var lätt att leva med som partner eller förälder är han oförstörd för mig.

Det är jag tacksam för.

-------------------

I see trees of green, red roses too

I see them bloom for me and you

And I think to myself what a wonderful world

I see skies of blue and clouds of white

The bright blessed day, the dark sacred night

And I think to myself what a wonderful world

The colors of the rainbow so pretty in the sky

Are also on the faces of people going by

I see friends shaking hands saying how do you do

They're really saying I love you

I hear babies crying, I watch them grow

They'll learn much more than I'll never know

And I think to myself what a wonderful world

Yes I think to myself what a wonderful world

- Louis Armstrong, What a wonderful world

---------------------------

Vi som har allt, vi som saknar

2011-10-10T12:30:00.000Z

Dagen inleddes med ett besök på öppna förskolan, Bikupan, i Skiftinge. Jag älskar verkligen stämningen där, och den underbart fina personalen. För första gången var Liv lite tveksam inför att bara släppa taget och stod länge och bara tittade på alla barn; något avvaktade och granskande. Efter en stund tittade hon på mig, log och sedan bar det av. Hon är en sådan självständig person och helt orädd i sin nyfikenhet och upptäckar-anda. Emellanåt kommer hon förbi där jag sitter men vill inte komma upp som för att checka läget med mig. En enda gång ropar hon på mig och när jag svarar vinkar hon för att sedan fortsätta leka. Det är en hissnande känsla när jag upptäcker att hon klarar sig så bra själv och lilla charmtrollet blir 14 månader idag. Jag undrar hur känslan kommer se ut och hon är 6 år och börjar i skolan? Giv mig styrka... Summa sumarum: vår lilla tjej är jäkligt häftig och det lär jag tycka tills jag lägger näsan i vädret och tar mitt sista andetag.

Idag har jag även ätit lunch med min kloka mamma. Jag älskar när vi får till det. En gång varje eller varannan vecka får vi till att ses för att äta lunch ihop och det är sinnessjukt mysigt! Jag tycker om det faktum att vi kan ses och det tar inte tid från någon annan; varken Ante, Nora, Janne, Robin eller Liv. Sen kvarstår det faktum att mamma och jag helst skulle vilja ha tre-timmars-luncher och en timme inte riktigt räcker men det är egentligen något positivt. Då jag ska på Lars Winnerbäck-konsert på Cirkus med Teija imorgon ryckte min älskade lillasyster My ut som en räddare i nöden och skickade med kläder med mamma. Jag måste ju se presentabel ut och hands down har My mycket bättre klädsmak än jag.

Imorgon kommer jag åka upp mitt på dagen så jag får massor av tid med Teija där vi kan snacka skit, röka på deras balkong (ja, de få gånger jag inte är med Liv röker jag) och bara allmänt hänga som vi har så svårt att få till med tanke på hur våra Liv ser ut. Det var länge sedan jag hade ensamtid med Teija så det ska bli riktigt skönt! Och ja, jag tycker att det ska bli skönt trots den lilla rösten i huvudet på mig som vill övertyga mig om att jag är en dålig förälder för att jag överhuvudtaget behöver tid borta från Liv. Dessutom underlättar Robin för mig genom att vara så glad för att få första ensamma natten med Liv. Det sprider sig sakta en härlig värme i kroppen när jag tänker på hur bra han är med henne. Jag borde säga det oftare...

----------------

"Kom och var min vän för en sekund

när kvällens första frusna stjärnor vaknar

bli mitt sista halmstrå för en stund

vi som har allt, vi som saknar"

- Ett sällsynt exemplar, Lars Winnerbäck

----------------

Friday I'm in love

2011-10-08T11:40:00.001Z

(Skrivet fredagen den 7/10 2011 men Liv vaknade när jag skrev så jag hann aldrig publicera inlägget)

Egentligen har jag så mycket skolarbete att det känns som vikten av allt borde tynga ner mig på knä men just nu har jag en stund som jag sitter nyduschad i vår sköna soffa och känner ett lugn. Jag upplever ett ögonblick av glädje över alla de fantastiska människorna jag har ynnesten att känna. Mest av allt är jag glad över Robin och Liv. Vilken familj jag har... Det är så stort och vackert. Dessutom kommer Nora hit om lite drygt en timme. Det ska bli mysigt att tillbringa lite egen tid med henne. Ante hade det med oss för några veckor sedan. Det är guldtid - verkligen. Idag kör vi fredagsmys fullt ut! Tacos hemma hos Bosse och Ing-Mari och Idol-fredag. Förhoppningsvis hittar vi Mysmatchen-chipsen Kebab och Sourcream and Italian cheese för att riktigt toppa denna dag.

Sedan blir det årets sista landet-sväng imorgon. Vi åker upp och ska dra upp båten vilket betyder att det vankas äggsmörgåsar och varm choklad. Förra året var det första gången Liv var uppe på landet utanför magen. Nu är hon så stor att hon har ett vadderat regnställ och egna gummistövlar som hon traskar omkring i där uppe. Tiden går verkligen sinnessjukt fort och jag märker att det gör mig stressad att jag inte tycker att jag hinner ta vara på alla ögonblick...

Not another Wednesday

2011-09-28T21:31:00.001Z

Idag fyller söstra mi år. 21 år närmare bestämt. Time flies. Grattis till My! Hurra hurra hurra hurra <3

----------------

Jag själv börjar komma så nära slutet på de här gymnasiekurserna att jag nästan kan ta på det... Det är nog en sanning med modifikation då jag är helt klar i slutet av december men jag kan se ljuset i tunneln i alla fall. Jag planerar att läsa 30 högskolepoäng Pedagogik i vår. Det ser jag verkligen fram emot; att få lite känsla för hur det är att plugga på högskolan och ta mig ur gymnasieträsket. Jag är spänd inför våren. Gällande mig själv men även för Liv då hon börjar på dagis i januari. 1 år och fem månader gammal. Med tanke på hur utåtriktad och expressiv hon är borde det fungera utmärkt men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte oroade mig alls.

Oinspirerat inlägg, jag vet, men det är sent och jag är seg... Jag har haft en trevlig kväll med Jacque och Liv, och ska nog lägga min inom en snar framtid.

-----------------

Jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
Det behöver inte ens ha hänt

Det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
Det är en känsla som jag alltid känt

- Lars Winnerbäck, En stannfågel ger sig av

I got my hands on a miracle

2011-09-18T12:30:00.000Z

Kantstött

2011-09-08T15:29:00.001Z

Ibland känner mig mig som hundra år gammal... Som om jag har varit med om allt man någonsin skulle kunna och i den sinnesstämningen befinner jag mig nu. Då känner jag mig trött, matt och kantstött. Jag har märkt att det då lägger sig som en tunn hinna av gråt över bröstet som inte är helt obehaglig. Jag sitter med skolarbete som endast känns som en allför lång startsträcka; ett utdraget och uttjatat förspel som har tappat all sin tjusning. Jag vill bara komma igång med rätt saker som kommer kännas rätt. Att ligga här och harva i startgroparna nöter på mitt tålamod och min entusiasm. Jag verkar vara oförmågen att göra någonting halvdant vilket resulterar i att varje sak jag skickar iväg har en liten bit av den jag är bifogat.

Dagar som denna känner jag mig utlakad och vill egentligen bara ligga hopkurad i min älskades famn med min underbara dotter sovandes på mitt bröst och vår söta hundvalp snusandes vid våra fötter; bara insupa all den kärlek som är mitt liv och glömma att jag snart behöver ge bort en bit av mig själv.

******************

Idag har jag istället ätit lunch med min syster som är hemma i Sverige för en längre tid. Det fungerade också bra. Det är skönt att få bekräftat att vi kommer att kunna ses på regelbunden basis när hon har varit så långt bort under så lång tid. Det slår mig med tydlighet när vi pratar hur skönt det är att veta. Jag vet att Robin är den jag vill leva med och det är svårt att förklara hur jag vet det men platsen där den känslan härstammar från är placerad i mitt allra innersta. Det känns så självklart. Även när jag får panik och måste ändra på min tillvaro finns han där som mitt ankare. Och jag är övertygad om att det är ömsesidigt. Dessutom är det svårt att argumentera med den känslan jag får flera gånger om dagen bara av att vara i närheten av honom...

"You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
All of the friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess

No they don't know who I really am
And they don't know what I've been through
Like you do, and I was made for you"

- Brandi Carlile, The Story

Kom hem

2011-09-05T08:46:00.000Z

Grattis Freddie Mercury som skulle blivit 65 år gammal idag. Min relation med denna ikon har alltid känts personlig då det i perioder kändes som det enda tillfället då jag kunde andas helt fritt var då jag lyssnade på I want to break free. Den gick på repeat i mitt tonårsrum och färgade min sinnesstämning under flera år.

Idag är han fortfarande en aktiv del av mitt liv. Det här är dagens Freddie:

"Who can save me, lead me to my destiny

Guide me back safely to my home

Where I belong, once more"

- Freddie Mercury, Guide me home

**************

Jag sitter på högskolan och traglar mig igenom kurslitteraturen. Det här materialet är by far det minst seriösa hittills på NTI. Läroboken har ingen vetenskaplig förankring överhuvudtaget utan författaren har skrivit verket utifrån vad han anser, tror och tycker. Stabilt. Not. Det stör mig så mycket att det blir jobbigt att läsa. Däremot gör låtar som Alain Clarks Father and Friend det avsevärt lättare. Det och att Jacque sitter här brevid.

Robin kommer och hämtar mig halv två och sen bär det av... Idag är en bra dag. En väldigt bra dag helt enkelt.

Utvärdering

2011-08-29T10:34:00.000Z

Veckan som gått var min och Robins första "höst-vecka" för trots att Robin är föräldraledig och jag pluggar på distans behöver man någon gång bestämma sig för att semestern är slut. Förra veckan var just den veckan för vår familj. Jag satt därför på högskolan alla vardagar och Robin klarade sig själv hemma med både dotter och hundvalp. Jag tränade även två gånger. Ett fys-pass med Robin på tisdagen och sedan gick jag ut joggade på torsdagsförmiddagen. Planen var att jag skulle ha gjort det igår också men eftersom jag har ont i halsen och är snuvig valde jag att inte pressa mig för hårt. Jag måste ju tänka på att det var ett tag sedan jag tränade regelbundet.

På tisdag smäller det igen med ytterligare ett träningspass med Robin, och han låter mig jobba. Peppar, peppar att åtminstone halsontet har försvunnit! Tisdagar framöver kommer Liv att följa med sin mormor hem och vara där i ungefär fem timmar innan vi hämtar henne. Förra veckan var den första och min busunge verkade ha haft det kungligt kul. På torsdagar kommer Liv vara med farmor och farfar i tre timmar. Liv tycker bara att det är roligt med jag står och svettas i bakgrunden. Det är något jag jobbar på.

I fredags avslutades kursen Social omsorg och idag börjar Kommunikations-kursen. Snart är jag klar med gymnasiet. Haha! 22 år gammal. Fy satan vad jag ska fira då! Som det ser ut nu hamnar mitt snitt någonstans mellan 17 och 18. Det är mer än tillräckligt för lärarprogrammet. Hela den här resan har med tydlighet visat att det går helt enkelt inte att planera vad som kommer hända i livet. Jag blir bättre och bättre på att acceptera det för varje dag.

***********

Mantrat för dagen är: "Bara en vecka kvar, bara en vecka kvar, bara en vecka kvar..."

Söstra mi

2011-08-24T22:11:00.000Z

Hello world

Hope you're listening

Forgive me if I’m young

For speaking out of turn

There’s someone I’ve been missing

I think that they could be

The better half of me

They’re in the wrong place trying to make it right

But I’m tired of justifying

So i say you’ll.

Come home

Come home

Cause I’ve been waiting for you

For so long

For so long

And right now there's a war between the vanities

But all i see is you and me

The fight for you is all I’ve ever known

So come home

Första steg

2011-08-20T21:07:00.001Z

Världens bästa Teija har varit med oss i en vecka nu, och det är uppenbart

hur viktig hon är för mig. Med tanke på att Teija kommer att bo hela sitt liv i Stockholm

och My kommer att flytta dit så småningom har jag kommit fram till att Robin, jag och Liv måste flytta dit.

Inte idag eller imorgon men när vi har pluggat färdigt och har råd att köpa bostad.

Det känns häftigt att vi bestämt det.

Tagit det första steget.

Idag har Liv tagit sina första steg!

Först var det ett steg, på videon är det två och alldeles nyss gick hon fyra steg!

Att jag aldrig lär mig vad det här gör med mig...

När hon lyckas med nya saker blir jag verkligen helt till mig.

Hela kroppen fylls av en svällande känsla av stolthet.

Jag älskar henne.

===================================

"You and I, we’ve been at it so long
still got the strongest fire
You and I, we still know how to talk
Know how to walk that wire

Sometimes I feel like
The world is against me
The sound of your voice, baby
That's what saves me
When we're together I feel so invincible

Cause it's us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight

Us against the world
Against the world

There’ll be days
We’ll be on different sides but
That doesn’t last too long
We find ways to get it on track
And know how to turn back on

Sometimes I feel
I can’t keep it together
Then you hold me close
And you make it better
When I’m with you
I can feel so unbreakable"

- Us against the World, Westlife

Grodan Liv

2011-08-12T09:40:00.001Z

Här är Liv fyra dagar gammal och blir fortfarande sondmatad (därav slangen).
Vi tyckte verkligen hon såg ut som en groda med sina smala ben och armar.

Här är hon en månad gammal och hon är fortfarande pytteliten :)

Det här är den 19 september och Robin och jag är fortfarande lediga tillsammans.

Som ni ser får hon plats i korgen med råge.

Jag vet att jag hade klarat mig själv hemma med henne

men det är en sådan lyx att vi fick uppleva hennes

första en och en halv månad tillsammans.

Sunkiga nyblivna föräldrar..

... men när Robin började jobba ändrade vi på det ;)

Och nu... Ett år och två dagar gammal.
På bilden har hon den grodpyjamasen hon fick av Angdo som även Felicia har haft.
En liten de Klonia-unge.
Vår groda.
Vår trollunge.
Vårt yrväder till charmtroll.

Jag vet att jag låter som en repad grammofonskiva men det är så stort.
Liv är verkligen helt fantastisk.

Robin och jag har gjort henne.

Tillsammans.

Vi uppfostrar henne.

Tillsammans.

Vi är oroliga när hon mår dåligt och är löjligt stolta när hon lär sig något nytt.

Tillsammans.

Starkare band än föräldraskapet får man leta efter.

...

Det skulle vara syskonbandet då.

Det står emot allt.

Best year of my Life

2011-08-10T21:59:00.000Z

Livs födelsedag tycker jag är ett bra tillfälle att bryta min bloggtystnad. Jag har haft semester. I den mån man nu kan ha det när man pluggar på heltid. Än så länge har den här sommaren bjudit på både bra och dåligt väder, och vi har tillbringat nästan all tid uppe på Robins landställe strax utanför Fagersta.

Vi kan använda kommande blogginlägg till att sammanfatta sommaren för mycket har hänt och en del har inte hänt alls.

Idag har varit Livs dag. Är alltjämt men hon sover för natten sen en timme. Det är svårt att beskriva med ord hur mäktigt det är att vara med om min dotters första födelsedag. Bara att greppa att jag har fött barn är svårt. Fortfarande. Hon är en sådan otrolig tjej. Det känns som det sväller i bröstet av kärlek när jag tänker på henne. Min dotter fyller 1 år idag. För ett år sedan föddes min charmiga trollunge 5 veckor och 6 dagar för tidigt, och hon var en kämpe från början. Liv är en rödlätt, blåögd skönheten som ger mitt liv en sådan djup mening jag inte trodde var möjlig. Det är en helt ny dimension hon har öppnat för mig. En ny dimension av känslor.

Som sagt. Det är krångligt att beskriva.

Vi väckte henne med glass, tända ljus och paket bestående av två böcker. Det riktiga paketet, örhängen gjorda av hennes månadssten, får hon på söndag inför hennes ordentliga födelsedagsfest. Då kommer hela tjocka släkten.

Helgen

2011-05-29T17:29:00.000+01:00

Gårdagen var så trevlig med massor av kärlek! Först åt vi på Tolvsbo där barnstolarna var designade med ett illa placerat, ur föräldrars synvinkel, trappsteg vilket resulterade i att Robin under hela lunchen satt och höll i Liv som förgäves försökte klättra upp på bordet. Jag och Ing-Mari bytte av honom emellanåt. Annars är det stället jättefint, och Robin och jag kunde inte låta bli att småplanera inför vårt bröllop. Det kommer i och för sig dröja ett par år tills dess, och när vi nu trivs så bra som förlovade tänker vi ge oss lite tid att spara ordentligt med pengar till det tillfället.

Så här lycklig var Liv när hon

förstod att hon kunde ställa sig

upp i stolen.

Efter lunchen hämtade vi smörgåstårtor och åkte tillbaka till landet. Jag passade på att sova i 1,5 timme med Liv innan gästerna kom :) Ing-Maris kusiner med barn, farbror med flickvän, hennes mamma och bror med familj var med och förgyllde kvällen. Massor av skratt, mat och champagne satte punkt för en jättetrevlig födelsedagsvecka där Robin, Liv och jag har fått vara väldigt delaktiga vilket känns bra ända in i hjärtat.

Vårt långbord på Tolvsbo

Idag pustar jag ut nu när uppsatsen är färdig och inskickad denna vecka också. Jag lär dock få tillbaka den med ett krav på att korta ner den. Den dagen, den sorgen känner jag just nu. Robin och jag har bestämt att vi stannar här på landet under veckan med Bosse och Ing-Mari. Det är svårt att inte ryckas med i lunket här, och känslan av lugn. Jag får för mig att jag kommer att plugga bra här nästa veckan. Vädret är inte lysande men nu på eftermiddagen har det blivit sol. Blåsten härjar runt knutarna men det är lite härligt. Jag hör min farmor sjunga: "Håhå jaja, håhå jaja, åh vad det blåser i träden idag..." och känner mig helt plötsligt uppfylld av barnslig lycka.

Det är en rätt bra känsla.

P.S. Det här är min första mors-dag som mamma. Det känns lite stort. Jag är mamma till världens finaste och härligaste snart 10 månader stora tjej. Tänk så mycket som kan hända på så kort tid.

Lördagens finaste leende stod min svärmor för <3

Kvällsbad och 50-årsfirande

2011-05-26T22:11:00.001+01:00

Det är löjligt roligt att bada med Liv. Visst är det ett projekt, och ett väldigt blött sådant, men hur härligt som helst. Hon har blivit så stor. Det har gått snabbt! En egen individ men väldigt stark vilja och bestämda åsikter. Som dansar när hon hör musik, speciellt till Vänner-introt, och försöker sjunga med. Liv älskar att äta, att pussas och vill helst av allt ha fingrarna i munnen på personen hon myser med. Vår älskade tjej är ordentligt kittlig och älskar "...och än slank hon ner i diket"-delen i Prästens lilla kråka. Jag skulle kunna hålla på så här i evigheter och det är häftigt att jag kan det. Vår dotter som inte ens är 10 månader är så mycket en egen person och det är en obeskrivlig känsla att få lära känna henne.

På bilderna här över sitter jag och Liv i baksätet på väg upp till Stockholm och restaurangen Minerva där min svärmors 50 års lunch intogs. Där fick vi oxfilé med bearnaisesås och de mest gudomliga pommes frites jag någonsin ätit.

Födelsedagsbarnet!

Bosse - tillika min svärfar och Livs farfar.

Min fantastiskt underbara familj. Snygga är de också!

Nora följde med denna dag då hon PRAO:ade med Robin som är pappaledig. Att vara förälder är också ett jobb :)

Här står alla tjejer och väntar på att Bosse parkerar bilen. Vi ska snart äta glass i Djurgårdsparken.

Imorgon åker vi upp till landet där Bosse och Ing-Mari också kommer att vara. På lördag ska vi fira Ing-Mari ordentligt med resten av Roos- och Dahlströmsläkten. Jag håller tummarna för fint väder och att förra midsommar inte upprepas!

Sometimes you have to let people know you love them

2011-05-18T16:24:00.000+01:00

"Friendship isn't about who you've know the longest.

It's about who came, and never left your side"

Liv 9 månader!

2011-05-10T18:42:00.000+01:00

Att vinka är det senaste unga damen har lärt sig.
Oavsett hur många gånger hon gör det tröttnar man
aldrig för det är så jäkla gulligt :)

Två stolta föräldrar. Jag älskar att det faktum att vi skapat henne ger vår relation en helt ny dimension. Det är Robins och mitt DNA blandat och mixat, och det har skapat henne. Att vara förälder, och att vara det tillsammans med Robin, är det mest meningsfulla jag gjort i mitt liv.

Vår stjärna!

Igår följde jag och Liv med Jacque och Emil på en två timmar lång promenad. Lilltjejen sov mestadels av tiden och Robin hade en extraträning eftersom tävlingen är i helgen. Han har förresten gått ner 7 kg på två veckor (!) för att hamna i den viktklass han ville. Med hjälp av min fantastiska pappa har han kämpat och slitit, och nått fantastiska resultat.

Efter promenaden bestämde vi oss för att grilla i Rothoffsparken så sammanlagt fick vi, och Liv, fyra timmar frisk luft. Helt perfekt eftermiddag och kväll.

Korv är gott :)

Jacque fick en skrattattack av något Emil sa och drog upp kolsyrat vatten i näsan. Det var skitkul att titta på (och fota).

Love

2011-05-04T19:24:00.000+01:00

All of these lines across my face

Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

- Brandi Carlile, The Story

Close-up

2011-05-04T17:18:00.001+01:00

Bilder från första och andra maj. Helt underbara bilder tagna av Teija :)

De flesta av dessa har jag lagt upp på facebook men min mor vill gärna se dem också.

Liv ställer sig upp!

2011-04-19T18:05:00.000+01:00

För en gångs skull hade jag kameran till hands när Liv ställde sig upp.

Jag är så jäkla imponerad av henne. Och livrädd! Det är så sjukt läskigt när hon ska sätta sig igen. Med hjärtat i halsgropen måste jag tvinga mig att sitta still så att hon lär sig själv hur man gör. Ibland slår hon sig (inte allvarligt) men för det mesta lyckas hon helt galant.

Jag får lära mig att leva med hjärtat i halsgropen.

Mer bilder

2011-04-19T16:52:00.000+01:00

Vagnen vi har fått av Angdo och Anna är jättebra :)

Vi rensade Livs kläder och tog upp de nya från förrådet . Så nu har hon en nya garderob med det mesta från Joakim och Lisa. Vilken fin släkt vi har <3

Bland de nya grejerna fanns den här fina kepsen. Sommaren är räddad!

När vi bytte blöja så ägnade sig lilla fröken åt cirkus-konster.

Feet rules!

Bilder

2011-04-18T19:51:00.000+01:00

Vårt lilla busfrö med tungan rätt i mun.

Glad!

Finast i världen

Liv med sin mormor <3

Liv får mat av moster Nora som sov hos oss från fredag till lördag. Nora tog bussen och tåget till Eskilstuna alldeles själv.

Idag var vi ute på en lång promenad i det superfina vårvädret. Vi har bytt till sittvagn nu när Liv blivit så stor.

Min skitsnygga fästman <3

.

Jag har väntat..

2011-04-18T12:04:00.002+01:00

Bakslaget kom förra veckan. Jag fick inte ihop det. Prestationsångesten kom krypande och det kändes som om en ovälkommen ex-pojkvän började höra av sig. Jag är så van med ångesten. Den har nästan blivit som en kär gammal vän trots att den kväver mig. Jag var inte så rolig förra veckan. Svår att komma fram till. Omöjlig att resonera med. Det var som om hela min insida knöt sig.

Älskade, älskade du sa tillslut ifrån på skarpen. Först försökte jag sparka bakut. Eller, det var inte jag, utan ångesten i mig som gjorde ett sista försök att dominera. Vi tyglade honom. Tillsammans. Och jag fick allting jag skulle gjort. Med godkänt som ambition. Inget mer då inget mer behövs.

Nu sitter jag på högskolan och har redan gjort mer nu än vad jag hade förra veckan i fredags. Och jag vill bara säga tack. Tack för att du orkar. Tack för att du hjälper. Tack för att du älskar.

"Jag måste lära mig från grunden

Jag måste omvärdera allt

Du är svår att leva utan

Jag är svår att leva med"

- Lars Winnerbäck, Jag har väntat på ett regn

Mitt underbara Liv

2011-04-13T08:51:00.000+01:00

Min fantastiska dotter hade namnsdag igår och firade det med att dra sig upp i stående ställning. Det var magiskt! Det går inte att beskriva känslan när hon gör nya saker och upptäcker världen lite mer - ett steg i taget.

Det här med hennes utveckling är så jäkla häftigt! Nu går det snabbt. Hon har kommit i den åldern att människor hon inte känner är lite läskiga. Så länge hon sitter hos mig eller Robin funkar det bra att flörta med okända människor men för att hon ska vara bekväm med att sitta hos dem behöver hon känna dem. Det finns dock undantag som Daniel Bransell, och med all säkerhet My om hon var hemma.

Jag längtar efter My massor men just nu är jag bara ledsen för att hon missar allt det här. Jag ringer henne direkt när något nytt händer men när My senast träffade Liv var hon inte ens 5 månader. Jag vet att det inte kommer påverka deras relation men jag är självisk och vill dela det här med henne.

The moment a child is born, the mother is also born.

She never existed before.

The woman existed, but the mother, never.

A mother is something absolutely new.

~Rajneesh

Snabbis

2011-04-12T18:11:00.002+01:00

I helgen hade vi fullt upp. Självklart hade jag glömt minnet till kameran så tre bilder på hela helgen blev det.

I fredags hälsade vi på Micaela, Daniel och Tindra där vi bjöds på tacos. Lyckad fredagskväll! På lördagen firade vi Teija som blev 20 år den 3 april. Sen svängde vi förbi pappa och Ninni i Nykvarn en snabbis då Ninni också fyllt år. När vi väl var tillbaka i Eskilstuna åkte vi hem till Bosse och Ing-Mari för en snabbvisit så Liv fick träffa sin farmor och farfar. Söndagen tillbringade vi i Jacque och Emils sällskap med fajitas och spel.

Meningslös jävla uppdatering men jag tänkte jag skulle skriva för att promota Robins nya blogg. Han ska ju ställa upp i RM/SM i Sanshou som går av stapeln i Stockholm den 14-15 maj. Det gör att han tränar mycket och i bloggen får man följa hans väg dit. Sen skriver han om Liv också :)

http://robinmittliv.blogspot.com/

Hon tar sig framåt!

2011-04-06T19:40:00.000+01:00

"If we crawl
Till we can walk again
Then we'll run
Until we're strong enough to jump
Then we'll fly
Until there is no end
So lets crawl, crawl, crawl"

- Chris Brown, Crawl

Lycka och längtan

2011-04-04T14:51:00.000+01:00

Tar en paus i mitt pluggande. Sitter på högskolan och försöker påbörja den sista inlämningsuppgiften på den här kursen. Nästa måndag börjar jag med Samhällskunskap B vilket jag ser fram emot för själva ämnet men kurslitteraturen skrämmer mig lite. Det räcker med godkänt, det räcker med godkänt.

Annars sitter jag här och är nervös å Teijas vägnar då hon både har teoriprov och uppkörning idag. Jag vet att hon gör sitt bästa och tycker hon förtjänar att få sitt körkort. Sen är hon ju faktiskt först med det i vår trio, och det skulle vara lite kul. Lycka till!

Vet inte om jag egentligen har så mycket att uppdatera. Livet fortsätter rulla på, och min tillvaro fortsätter att vara underbar. Det kanske är provocerande? Men jag mår ju så bra! Inte dygnet runt men på det stora hela har jag aldrig varit så tillfreds med mitt liv. Nu i april börjar Robin och jag försöka skaffa fler barn. Jag vet att jag inte hade världens roligaste graviditet med Liv men i slutändan föddes ju Liv och allt jag gick igenom, och lite till, var värt det. Jag blir helt till mig när jag tänker på att få lära känna en ny person som delar mitt och Robins DNA. Två barn har vi tänkt. Liv och okänd. Sen är familjen komplett. Eller ja, Robin väntar ju på sin hund innan han tycker det till hundra procent. Häftigt det är med graviditeter. Vi får se - vi försöker tills det händer. Ni får gärna hålla tummarna i slutet av april för då blir det graviditetstest.

Då fyller jag år också! 22 år den 27 april. Ett plus kan få bli min födelsedagspresent. Det skulle vara rätt trevligt. Eller att My kommer hem. Jag längtar efter henne hela tiden och saknar henne. Försöker att inte tänka på det allt för mycket. Någon kväll förra veckan satt jag och pratade om henne med Robin och när jag var färdig med min monolog konstaterade han förundrat att jag måste sakna henne obeskrivligt mycket. Det gör jag.

Little-girl crush

2011-03-31T09:19:00.001Z

Jag har en riktig förälskelse i Jim Halpert, John Krasinskis karaktär, från den amerikanska versionen av The Office. Inte bara i honom. Självklart skulle inte Jim vara så awesome som han är om inte Pam Beesly (senare Halpert) fanns. Fantastiskt par. Från första säsongen. Love it - love it - love it.

Jag har alltid tyckt att jag inte har en typ. Uppenbarligen har jag det. Jag tänder alltså på roliga, lite nördiga killar som väldigt uppenbart visar att han älskar personen han har en relation med. Det är manligt. Och jag lever med en väldigt manlig man :)

Ny frisyr

2011-03-24T21:37:00.001Z

"Pretty, pretty please
Don't you ever, ever feel
Like your less than
Fuckin' perfect
Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like your nothing
You're fuckin' perfect to me"

- Pink, Fucking perfect

Är det inte passande att komma ut med en sådan här låt när man precis får barn? Jag tänker jobba så jäkla hårt för att Liv ska känna att hon räcker till.

Som eld

2011-03-23T15:18:00.000Z

Februari 2009

"Du är som eld och jag vakar här bredvid

När lågan falnar ska jag blåsa liv i dig

För jag känner dig

Jag kan dina signaler

När det svartnar i din blick ska jag hålla dig kvar hos mig

Februari 2011

Som eld

Du är som eld och du brinner i mitt bröst

När du är med mig då blir jag den jag vill va

För du känner mig

Du kan mina signaler

När det svartnar i min blick ska du hålla mig kvar hos dig

Som eld"

- Mia Skäringer, Som eld

Vår idag knubbiga, charmiga, starka, underbara tjej när hon bara var 4 dagar gammal. Så liten, men redan då lika stark. Liv sov absolut bäst på sin pappas bröst. Jag är så jäkla glad att jag har barn med dig!

Kvällsbad

2011-03-17T11:06:00.000Z

Igår avslutade vi Livs kväll med att bada. Efter det invigde vi badrocken hon fått av Ninni. Liite stor men jättemysig och praktisk! Sen blev det välling i sängen så vår lilla skrutt somnade strax efter 9. Jag var uppe vid 2 på natten och gjorde välling. Efter det somnade hon om och väckte oss klockan nio imorse. All in all en väldigt bra natt.

Nu på morgonen har Robin och jag tittat på The Tourist. Bra film! Något förutsägbar men klart sevärd.

Ikväll blir det körkortsteori med Emil samtidigt som Robin tränar och imorgon är det fredagsmys hemma hos Bosse och Ing-Mari. Då vankas räkor i vitlök, och det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på det. På lördag ska vi för en gångs skull vara kvar hemma i Eskilstuna. Pappa och Ninni ska på fest så vår lördags-tradition hoppar över en lördag. Vi ska ge körslaget en chans och se hur det är den här säsongen.

Gällande Melodifestivalen vill jag bara säga att Danny med In the club var vår solklara favorit. Vi röstade på honom 14 gånger under förra lördagen men Eric Saades målgrupp är något fanatisk så därför gick det som det gick. Jag kommer däremot inte skämmas när Saade uppträder i Tyskland. Popular är en bra låt. Saade däremot kan inte sjunga.

Annars då? Jag fick ett VG som slutbetyg i kursen Människan socialt och kulturellt och imorrn är vecka 2 av 5 avklarad på nya kursen Etik och Livsfrågor. Så nu blir det lite mer plugg för att sen se på det nya avsnittet av American Idol.

Älskar mitt liv.

Morgon-bebis!

2011-03-16T17:18:00.000Z

Så här väckte Liv oss imorse.

Efter 10 timmar sömn.

Oavbruten.

Lovely.

Ny utveckling

2011-03-16T16:53:00.000Z

Sen i måndags ställer sig vår stora tjej på sina knän och försöker gunga sig framåt.

Återigen: Löjligt stolt.

.

Fint besök och mini-semester

2011-03-10T17:17:00.000Z

Teija och och Jacob är hos oss och förgyller vår värld. På Karl Hovbergsgatan 9A i Skiftinge, Eskilstuna, är det alltså fullt hus. Igår satt vi uppe till halv 5 och spelade spel, pratade och skrattade. Jag känner att jag behöver lägga till att Liv gick och lade sig halv 12. Vi vaknade idag vid halv 11, och medan grabbarna var ute och sprang sin morgonrunda dukade jag och Teija fram en sjuhelvetes frukost. Idag har vi även hunnit med att träffa Jacque på stan för en sen lunch. Nu är Robin och Jacob på Wing Chun-träning. När de kommer hem så kommer de ha med sig Jacque och Emil och ingredienser till Robins mangokyckling. Sedan kommer kvällen bestå av ytterligare brädspel, lite cider och garanterat mer skratt. Det känns lite som semester och Liv trivs som fisken i vattnet med all uppmärksamhet som hon får.

Det är helt underbart att både Robin och jag har kusiner som är så sköna som Jacob och Teija. Planer på att göra om detta i sommar är självklara och då uppe på landet.

Just nu spelas Journeys Faithfully och livet är gott.

Sov du lilla...

2011-03-08T20:57:00.000Z

Inte min bästa dag. Så här när jag tittar i backspegeln handlar det bara om kolhydrat-brist. Fan... Jag tål inte det när jag pluggar. 1 av 4 uppsatsfrågor är färdiga och Teija och Robins kusin Jacob kommer imorrn och då vill jag inte sitta instängd och plugga. Robin har lovat att hjälpa mig när Liv har somnat så jag hoppas jag blir klar med uppgift 2 också. Det här är första uppsatsen på nya kursen Etik och livsfrågor.

Tur för mig har jag en fantastisk och snygg sambo och världens underbarast dotter. Som vi för övrigt håller på att lära nya sovrutiner. Än så länge funkar det bra. Bättre än väntat. Så nu somnar hon i sin säng och vi går inte runt och bär på henne tills hon somnar in. Min rygg är ytterst tacksam.

Ett hjärta är alltid rött

2011-02-28T16:35:00.001Z

Idag ska vi tänka på den 28:e februari för 25 år sedan.

En stor mans hjärta slutade slå.

I min värld besatt denna man en egenskap alla som arbetar inom politik borde ha:

Ryggrad.

Jag minns dig.

Olof Palme.

Mina tre barn

2011-02-24T13:46:00.000Z


Liv är numera helt hemma i barnstolen vi fick av Teija, Angdo och Anna.

Idag har vi förnämt besök i form av mina småsyskon Ante och Nora. De kom sent igår kväll och ska sova kvar till på fredag. De har sportlov och vi har äran att få umgås med dem.

Vi var och gav Liv sin andra vaccinering idag på BVC och Ante och Nora följde med dit med resultatet att folk fick för sig att Liv var mitt tredje barn. Lite roligt för det var ett tag sen det hände.

Liv ligger så jäkla bra till! Men det är konstigt. På neonatal avdelningen sa läkaren att Liv aldrig skulle "komma ikapp" sin faktiska ålder medan läkaren på vårdcentralen sa att hon var ikapp nu. Rent motoriskt och socialt ligger hon väl inom "normalspannet" för vad en 6 månaders bebis ska. Det är egentligen inte viktigt men det är lite lustigt hur det kan skilja så från läkare till läkare.

Ikväll blir det minipizzor för hela slanten och topping så som skinka, bacon, salami, ananas, fetaost och färsk tomat kommer blandas hej vilt. Sen blir det nog en bra tecknad/animerad film. Vi får se vilken. Vi har en ordentlig mystorsdag helt enkelt!

Liv äter mat för första gången

2011-02-21T15:37:00.005Z

Idag provade vi "riktig" mat för första gången. Potatis och palsternacka blev smaken. Sempers ekologiska och KRAV-märkta. Vi får se hur vi gör framöver. Maten på burk är så bra nu för tiden och det är så jäkla smidigt. I alla fall så gick det som på räls, as you can see, och hon åt en tredjedel av burken. Tydligen var det dock ansträngande för hon sover nu. Det lilla livet <3

Igår var Robins kusiner, farbror, mormor och föräldrar här för att fira att han blivit 22 år. Det var hur trevligt som helst! Princesstårta och big surprise: mer havrebollar! Vi har fått dille på dem.

Idag har jag pluggat, pratat med Jacque och myst med min lilla familj. Ikväll blir det tacos och film. Ja, den tacos som var tänkt till i lördags men då blev det American Pizza-pizza :) Så måndagsmys är det som gäller. Vi ska bara komma överens om film först.

Video-request

2011-02-20T09:36:00.003Z

Här kommer videon. På vår dotter. Som rullar.
Vi tycker det är ashäftigt.

På riktigt.

.

Schlagerlördag och nya färdigheter

2011-02-19T11:39:00.009Z

Nu var det tänkt att jag skulle publicera en film där min dotter rullar från rygg till mage. Det har hon lärt sig idag och gjort tre gånger. När detta skedde ringde jag först Robin, som hjälper Emil med att slänga deras gamla säng på tippen, och hojtade. Efter det ringde jag min kära syster för att på vanligt vis skryta om mitt barn. Det är helt otroligt hur en sådan sak kan betyda så mycket. Jag är fortfarande helt uppfylld av känslan av stolthet! Anyways - My bad mig filma Liv när hon gjorde det men då hade lilla fröken tröttnat och tyckte det var dags för en tupplur. Så filmandet har vi satt på paus i ett par timmar.

Idag kör Robin, Liv och jag ett solorace och således har tacos inhandlats tillsammans med lite chips och Cola Zero (my drug!). Jag gör nog en omgång havrebollar till för är det melodifestival så är det. På tal om festivalen så hoppas jag på tävlingens största skräll; att Eric Saade inte går vidare till Globen. Jag tycker han verkar direkt osympatisk. Alla vet att Fredrik Kempe skriver vinnande låtar men jämför folklighets-faktorn på Saade mot Danny Saucedo. Lilla Saade har inte en chans då. Nej, han ger mig kalla kårar längs med ryggen.

Nu när jag har smyglyssnat på alla bidrag på SVTs hemsida måste jag säga att Sara Lumholdts bidrag Enemy tilltalar mig mest (trots att jag har haft svårt för den artisten). Vi får se hur bra hon sjunger senare ikväll men själva låten är fan bra.

Vi hade jättetrevligt med Jacque och Emil igår. Vi tittade på filmen Tangled, på svenska Trassel. Det var kul att se den, speciellt eftersom den är Oscars-nominerad. Sen måste jag bara få skryta om min sambo också för fy satan vad god lax han gör :)

.

Robin 22 år!

2011-02-18T11:47:00.008Z

Igår fyllde min fantastiska sambo 22 år. Nu håller vi på att bli vuxna i ålder också... Vi hade en jättetrevlig dag som började med att jag gick upp och gjorde frukost. Där trollade jag fram prinsesstårta Robin inte visste om, tända ljus och en present (trots att vi sagt att vi inte hade råd med det). Det var en underbar känsla att se Robin min när han kom upp till frukostbordet och han är så värd att bli ordentligt firad. Jag hade gjort havrebollar kvällen innan så det åt vi också.

Han fick en tung, halskedja i silver som han har önskat sig sen han tappade bort sina i lumpen. För 2, 5 år sedan.

Sent på kvällen kom min pappa, Ninni, Nora och Ante förbi för att fira Robin. Av dem fick han en bleka-tänder-kit som han önskat sig länge så det var klockrent. Det var så trevligt att de kom!

Idag skulle vi egentligen åkt hem till svärmor och svärfar men de har varit magsjuka så för Livs skull skippar vi det. Tråkigt med tanke på att Robin skulle fått en brakmiddag i sin ära men det verkar som den skjuts upp till den 27 februari istället. Därför umgås vi med fantastiska Jacque och Emil istället. jag och Robin kommer äta lax och potatis med romsås medan paret Gilljam kommer festa på en Itrim-middag. De kommer vara snyggare än oss men vi lyckligare ;)

Robin klippte sig igår också.

Dream

2011-02-14T22:58:00.004Z

"You think I'm pretty
Without any make-up on
You think I'm funny
When I tell the puch line wrong
I know you get me
So I'll let my walls come down, down

Before you met me
I was a wreck
But things were kinda heavy
You brought me to life
Now every February
You'll be my valentine, valentine

...

My heart stops
When you look at me
Just one touch
Now baby I believe
This is real"

- Katy Perry, Teenage dream

Tack älskling för livet.
Och för Liv.
Varje dag är du min dröm som går i uppfyllelse <3

.

Det finns vissa dagar som bara är bättre...

2011-02-14T10:58:00.003Z

Hur kan man inte bli helt lycklig av den här tjejen?
Hon är fantastisk.
I love my life.

---------------------------

A mother's love is forever
A mother's love is for free
It doesn't matter if you're good or bad
She's there for whatever you need

- Diana Ross, A mother's love

Ett litet Liv

2011-02-11T09:15:00.011Z

"Ett litet liv
Men ändå stark
Här i min famn så är du trygg och varm
Det finns ett band som aldrig brister
...
För du finns inom mig
Ja du finns inom mig
Från denna stund
Nu och för evig tid"

-Tarzan, Du finns inom mig

Igår blev Liv 6 månader (ung). Ett halvt år har vår aktiva, charmiga tjej levt och berikat våra liv. Det är svårt att föreställa sig mitt liv utan henne. Jag antar att det är så för de flesta som får barn; hon är en sådan självklar del i vår tillvaro. Sen hon kom är det inte heller någonting som är lika viktigt som vår familj. Hon har hjälpt mig med min prestationsångest och mitt behov av att planera. För med henne som dominant del av mitt liv har jag inte riktigt tid för att hålla på med sånt. Det är inte värt det. Mina prioriteringar har egentligen inte ändrats. Förutom att hon nu är först.

Det är svårt att beskriva med ord hur mycket jag älskar henne. Min dotter. Vårt gemensamma barn. Du är intressant hur någonting så mäktigt känns helt naturligt.

"Som solen går upp långt bort i öst 
och gör så att livet lever 
Är känslan som stannat kvar I mitt bröst 
Jag har allting jag behöver

Med dig blev det här en annan värld 
och jag är så glad att du är här  

Vad du än ser 
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå 
vem du än blir 
hur du än mår 
ska jag alltid lyckas att förstå"

-
Niklas Strömstedt, Vart du än går

We live in a sick world

2011-02-07T10:52:00.005Z

En väldigt sjuk Liv resulterar i två trötta och uppgivna föräldrar. Utan tvekan är känslan av att man gjort allt man kunnat för att lilla livet ska må bra (alvedonsupp, ny blöja, Mollipect, sköljt näsan med koksalt, givit henne mat) och hon fortfarande skriker för att hon är sjuk, och vid snart 6 månader är livet bara skit då, den värsta som finns. Speciellt om man själv är risig (vilket både jag och Robin är). Då blir det ett samarbete som heter duga, lite bråk mitt i natten för vi är stressade över Liv men tar ut det på varandra, lättnad när hon äntligen somnar om och omsorg om vår dotter i överkant. Pjhuu! Vi är rätt sega idag och lär inte anstränga oss allt för mycket. Till apoteket för att skaffa mer bebis-alvedon och just fan (!) ett BVC-besök klockan 15:00. Så förutom att Liv är sjuk kommer hon nu också må skit av den spruta hon kommer få idag. Fuck. Det hade jag glömt.

Jaja, sova kan vi göra när vi är döda.

Annars hade vi en superb helg. Fredagsmys hos svärföräldrarna med crepes (mums!), babysim, Melodifestival- och filmmys hos pappa och Ninni och slutligen tigerkakasfika hos mamma med Ante och Nora.

Babysim är bland det mysigaste som finns :) I lördags badade Robin med henne (that time of the month) och jag agerade fotograf. Babysimmet sker mellan 9:00 och 9:30 vilket betyder att Robin och jag behöver väcka Liv vid åtta. Hon sover vanligtvis fram till halv elva så babysim-tiden är inte helt perfekt för henne. Hon är något trött. Annars älskar hon vattnet. Liv är i vattnet precis som överallt annars: Full fart hela tiden! Hon är ju aldrig stilla. Kul eftersom det ser ut som om hon faktiskt kan simma :)

Liv har även ätit gröt för första gången i fredags. Det var som om hon inte hade gjort något annat. Vi fortsätter med det när hon är frisk igen.

Gällande Melodifestivalen kan jag bara säga att jag är imponerad! Tyckte det var en bra start och älskar Dannys bidrag. Sen skadar det inte att jag tycker att Danny själv verkar jäkligt sympatisk. Jag är en sådan sucker för kärlek så det faktum att han har levt med sin gymnasiekärlek Janna i över 7 år tycker jag är fantastiskt. Vinner Danny hela skiten är jag svinnöjd! Jag vill dock höra vad Brolle har att komma med innan jag säger något definitivt.

Life so sweet

2011-02-03T13:39:00.008Z

Detta gjorde Livs farfar den första februari utan att någon visste om det. Det var en riktig överraskning, och dessutom en extremt bra gjord sådan! Jag har svårt att tänka mig att någon farfar älskar sitt barnbarn mer än vad Bosse Larsson gör.

Igår var jag, Robin och Liv i Åkersberga och träffade familjen J - det vill säga Johan, Johanna, Jonathan, Jakob och Joakim. Det var jättemysigt som vanligt. Vi blev bjudna på god mat, och känslan av att komma hem precis som det alltid är när vi är där. Robin och jag satt sedan och sjöng och filosoferade själva på motorvägen mitt i natten. Jag har tur som lever med min bäste vän.

'Cause who's to worry if our hearts get torn
when that hurt get thrown
don't you know this life goes on
won't you kiss me on that midnight street
sweep me off my feet
singing ain't this life so sweet

- David Gray, This years love

Nu sitter jag och pluggar. Uppsatsen ska in imorgon och jag har inte långt kvar innan den är klar. Tänkte sen sitta under morgondagen och finputsa lite.

Papparazzi- och mysmorgon

2011-01-30T13:45:00.011Z

Vår lilla familj har haft en supermysig morgon som tog plats klockan halv ett mitt på dagen då fröken Liv sov så länge. Hon somnade vid midnatt så över 12 timmar sömn är nog rekord. Ikväll ska vi äta hos svärföräldrarna, imorgon ska vi sova hos mamma och Janne, vi ska förhoppningsvis till Johan och Johanna på onsdag, på fredag är det fredagsmys hos Bosse och Ing-Mari och på lördag är det delfinal 1 i Melodifestivalen hemma hos pappa och Ninni i Nykvarn. Förutom allt detta ska jag skriva en uppsats som ska skickas in på fredag. Det är skönt med en full kalender och jäkligt trevligt att umgås så mycket med familjen på båda sidorna. Vårt liv gör inte ont någonstans just nu. Som svärmor hade sagt.

Heligt förbannad och lycklig

2011-01-28T14:46:00.011Z

Ledsen för dålig uppdatering men jag har varit för upprörd för att skriva. Rockys ägare har tagit tillbaka honom och eftersom vi inte rent juridiskt hade tagit över honom kunde vi bara titta på. Maktlöshet, mina vänner, är inte en trevlig känsla. Vi åkte som planerat till pappa och Ninni i lördags och hela vägen dit satt både jag och Robin och storgrät. Han hann bli en sådan stor del av vår familj och aldrig igen kommer jag fnysa åt någon som säger att deras husdjur är som en familjemedlem. Vi saknar honom extremt mycket men det som vi tyckte var grymmast var ju att Rocky måste ju känna sig helt förvirrad nu. Fram och tillbaka... Det är synd för vi tyckte om det här paret men vi kan ju inte vara vänner nu. Det positiva som kommit ur detta är dock att även jag är helt säker på att vi är en hund-familj. Nästa gång vi skaffar hund, förhoppningsvis till sommaren 2012, kommer det vara för både min och Robins skull.

---------------

Förutom detta mörka moln så har vi det bra. Att få umgås så mycket som vi får nu är en sån lyx! Vi har lagat mat tillsammans hela veckan men hjälp av Billiga veckan :) Idag står jag för maten och det blir tacopaj hos svärföräldrarna till Let's Dance.

Imorgon är det babysim igen och det ser vi fram emot. Liv gör det löjligt lätt att ha barn. Jag förstår inte alla människor som säger saker som att man "vill leva först". Sluta man leva när man får barn? Jag tycker att allt känns mer nu. Liv har bara fört med sig positiva saker. Eftersom hon sover bra slipper vi trötthet och hon är så jäkla nöjd och glad jämt att det är en barnlek att ta hand om henne. Snart är hon ett halvår också. Stor tjej!

Vatten, spel och kärlek

2011-01-19T16:26:00.004Z

Hej och hå!

Jag sitter och pluggar inför mitt prov som jag ska ha på fredag i Människan socialt och kulturellt. Jag fick precis tillbaka min första uppsats som jag fick VG på vilket är awesome med tanke på mitt mantra. Jag överansträngde mig inte och blev inte stressad. Det är så jag ska plugga för att inte hamna i samma negativa spiral som förut. Denna gång ska jag bara ta mig igenom skiten.

Idag har även Robin, jag och Liv varit på introduktionsmöte på Hydrotrim eftersom att babysimmet börjar på lördag. Klockan 9 på morgonen skall vi befinna oss duschade och klara i bassängen. Det ska bli riktigt roligt. Annars njuter jag och Robin av hans första vecka som pappaledig. Så skönt med mer tid tillsammans att det är inte klokt. På lördag ska vi hem till pappa och Ninni på kvällen för att äta middag och spela spel. Robin är sjukt peppad :) Vi är en inbiten spelfamilj.

Sen måste jag bara få säga hur fantastisk vår dotter är. Hon är så jäkla söt och charmig att jag undrar vad vi har gjort för att förtjäna henne. Jag kan inte se mig mätt på henne, och Robin och jag tittar fortfarande på varandra minst en gång om dagen och säger "Vi har gjort henne!" - helt förbluffade över vår bedrift. Idag på Hydrotrim var hon den enda bebisen som flörtade med instruktören, och trots att det är fult kunde jag inte låta bli att svälla av stolthet inombords. Jag känner mig helt betagen i henne och hennes födelse har bidragit till att varje gång jag ser Robin ser jag, förutom allt det fantastiska som är han, pappan till mitt barn. När han tittar på henne och allt som strålar ur hans ögon är kärlek blir jag alldeles varm inombords. Att älska två personer med all den intensitet jag har är så stort att jag ibland får för mig att jag kommer spricka. Utöver det här har Rocky fulländat vår familj. Nu är det bara barn nummer två som ska göra entré för att familjen skall vara komplett. Men det väntar vi med lite :)

Jag hade bara ett behov av att ventilera min lycka just nu.

Ledighet

2011-01-13T18:01:00.010Z

Liv flörtar med sin farmor

Vår fina Rocky

Årets julgran

Vår fina tjej på julafton

Mycket har hänt under mitt månadslånga blogguppehåll. Robin och jag har firat 3 år tillsammans, och ett år som förlovade, syrran kom hem på semester, vi har firat jul och nyår och kommit fram till några stora beslut. Ante och Nora har sovit mycket hos oss och efter lång tid ifrån varandra fick vi träffa Sara och Oskar över nyår då de gav Eskilstuna guldkant med sin närvaro.

Robin är trött på att jag tar kort på honom :)

Robin går på pappaledighet på måndag för att vara hemma ett år då jag kommer plugga 100% på distans via NTI. Målet är lärarprogrammet på Mälardalens Högskola. För att inte låta min prestationsångest härja fritt kommer jag ta en kurs i taget och upprepa mantrat "Det räcker med godkänt". Just nu läser jag kursen Människan socialt och kulturellt.

Den känslan som dominerar just nu är dock att det är så jäkla tomt utan My. Det är en vecka sen jag såg henne och det gör mig knäpp i huvudet. Mer knäpp än vanligt.

My på julafton

Day 01 – Introduce yourself

2010-12-08T13:35:00.006Z

Två dagar försenat ska jag nu börja med denna utmaning. Första dagen ska man alltså beskriva/presentera/introducera sig själv.

Hm.. Jag suddade precis ut en lång utläggning om mina syskon då jag kom på att det är dag 11 jag ska skriva om dem. Det säger ju i och för sig rätt mycket om hur starkt jag identifierar mig själv som storasyster.

Förutom det är jag tävlingsinriktad, morgontrött, en bra lyssnare, mamma, envis, stolt, listskrivare nr 1, empatisk, galen i jul, sambo, schlager-fantast, nattmänniska, feminist, kontrollfreak, idealist, fika-tokig och my guilty pleasure är E!-Channel.

Min fästman Robin är den person som rivit mina murar och visat att man kan lita förbehållslöst på människor utanför den biologiska familjen. Han är den som bidragit mest till min personliga utveckling de senaste 3 åren.

Jag är inte rolig att umgås med om jag är hungrig, och min familj är det absolut viktigaste för mig. Människor i min omgivning beskrev mig som lill-gammal när jag var liten (yngre?) och redan som 6-åring hade jag höga krav på mig själv. Mina föräldrar berättar historier om att jag rev sönder teckningar som inte blev som jag tänkt mig, och den prestationsångesten har hängt med som en stadig följeslagare genom livet. Jag har dock blivit mycket bättre på det. Jag vill utbilda mig till lärare i svenska och historia, och den planen tänkte jag fullfölja när jag samlat de poäng jag behöver för att färdigställa mitt gymnasiebetyg. Jag har lätt för att gråta till böcker, låtar, TV-program och filmer. Jag ÄLSKAR att läsa och gör det ofta. Så länge jag kan minnas har Ronja Rövardotter varit min förebild och jag spelade handboll från 6 års ålder tills dess att jag var 18.

Det största som hänt mig är min dotter Liv. Jag har svårt att tänka mig att det någonsin kommer att ändras.

Handboll

2010-12-07T17:42:00.004Z

Jag sitter och tittar på TV4 och damernas handbolls-EM. Vi spelar mot Tyskland i öppningsmatchen. Minnen från alla de år jag spelade bara sköljer över mig. Jag slutade på grund av avslitet främre korsband i vänster knä och för mycket skolarbete. Ironiskt att jag hoppade av skolan några månader senare. Gud vad jag älskar den här sporten! Jag hoppas att Liv kommer vilja spela. Man får så sjukt mycket tillbaka av allt man ger i tid och träning. Eskilstuna är ju en fantastisk handbollsstad och partisk som jag är har jag ju min förra klubb GUIF som absolut favorit. My och jag prackade i stort sätt sporten på Nora men hon har inget riktigt bollsinne och är inte särskilt tävlingsinriktad så hon provade en gång och tackade nej. Jag kommer inte försöka övertala Liv att spela. Har hon lust att försöka kommer hon få det men jag kommer inte pressa henne.

Mitt lilla charmtroll och jag har haft en underbar mysdag med en hel del bus men massor av närhet och sovstunder. Idag verkar helgens aktiviteter kommit ikapp mig, och jag har känt mig helt slutkörd.

På torsdag ska jag vara barnvakt till Ante och Nora, sova över till fredag då jag kommer titta på Nora som är skolans lucia (åk försk-3). På fredag ska jag också baka cheesecake till lördagens "Nobelfest-middag". Det är en tradition på Robins sida av familjen att lördagen efter Nobelfesten har de en egen. Vi ska äta Scampi Indiana och bara umgås.

Smakprov

2010-12-07T13:17:00.003Z

Ja, det kommer komma fler bilder :) Vi måste bara samla in dem först. Söndagen var väldigt lyckad och Liv fick så fina saker. Vilken fantastisk familj vi har! Jag vill tacka alla som var med och förgyllde vår dotters dag. Speciellt ett stort tack till Ing-Mari och Bosse för utan er hjälp hade vi aldrig lyckats få ihop den här dagen. Sen stannade även Jacque och Emil när alla gått, så tack Jacque för all din hjälp med städning och tack Emil för att du var med och såg snygg ut. Jag saknade My så hjärtat höll på att gå sönder men hennes tal var så fint att det kändes som om hon var där. Ing-Mari har filmat hela "ceremonin" så den finns förevigad.

Picture perfekt 2.0

2010-12-03T21:49:00.007Z

Liv sover på Robin den 2:a oktober när Maria fyllde 40 år.

Liv sover på My. (Just nu min FAVORITBILD <3)

Liv sover i sin säng hemma hos sin farmor och farfar.

Första advent-frukost

Liv sover i bilen :)

Utsikten från mamma och Jannes balkong är som en tavla.

Så här bra sover Liv i Mys säng <3

Liv igår morse.

Utmaning

2010-12-03T12:38:00.002Z

Nu har jag hittat följande fenomen/utmaning på ett par av de bloggar jag följer och tänker att det kanske kan hjälpa mig med att skriva någonting varje dag. Varje dag i 30 dagar har du ett specifikt tema du ska skriva om.

Listan ser ut på följande sätt:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Jag tänkte börja med det på måndag efter namngivningskaoset. Kan nog bli lite kul och minnas stunder jag inte tänker på så ofta.

Annars är det bara bak, handling och matlagning inför söndag som står på agendan. Robin var sjuk idag och igår så jag har fått ta hand om honom vilket uppskattas. Nu ska vi lira HoN så jag återkommer.

Kram

Första advent

2010-11-30T10:38:00.005Z

I lördags var vår lilla familj hos min morbror för min kusin Thea fyllde 5 år. God mat och trevligt sällskap är alltid uppskattat. Däremot kan jag för tillfället inte göra nånting med släkten utan att sakna syrran som en tok. Det är väl inte sååå långt till februari? Eller?

Så här såg Liv ut i bilen upp till morbror.

Senare på kvällen hämtade vi upp en annan del av familjen, dvs Jacque och Emil, för att bara mysa. De sov över och Robin skjutsade hem dem vid 9 på morgonen. Robin och jag gjorde sedan i ordning vår adventsljusstake och åt en trevlig frukost som rundades av med pepparkakor. Vid 12 träffade vi Ing-Mari vid World Class och tillsammans med Robin tog de min oskuld gällande julmarknaden i Radermachersmedjorna. Det gav en rejäl dos med julkänsla! När vi kom hem var det lussebullar, julgodis och chai-latte för hela slanten. Vi åkte inte hem förrän klockan 21. Det var en helt perfekt första advent.

Hela den här veckan handlar om förberedelser inför Livs namngivning och jag börjar bli riktigt stressad över att lämna bort Liv på lördag så att jag och Robin kan göra allt förarbete som behövs. Hon ska vara med sin farmor och farfar så hon kommer ha det kungligt men jag vet inte hur jag kommer må... Man har ju hört skräckhistorier om hur dåligt mamma och pappa mådde och då var jag äldre än Liv första gången jag hade barnvakt (min farmor då). Det positiva med det här är att jag inte hinner vara stressad över själva namngivningen. Det kommer bara vara trevligt, och speciellt att så många kommer!

Liv nu på morgonen

Nu - frukost :)

Magisk månad

2010-11-26T02:40:00.009Z

Jag är verkligen usel på att uppdatera... Jag ber om ursäkt My och hoppas du står ut med din hopplösa storasyster.

Klockan är mitt i natten, eller tidig morgon, either way. Robin har fortfarande "bebis-skiftet" och anledningen till att jag inte sover trots att jag borde är att det är lite skönt med de här timmarna då jag inte har huvudansvaret över Liv. Kunna städa, tvätta, plocka, duscha och veta att om hon blir olycklig så tar Robin hand om henne. Det är lite mamma-lyx :) Den huvudsakliga städningen skall ske på lördag inför första advent men jag har hjälpt den städningen åtskilligt i natt kan jag säga. Första advent kommer familjen Larsson-de Klonia tillbringa med Livs farmor och farfar. Först blir det julmarknad i Radermachersmedjorna, matfestival på Rådhustorget här i Eskilstuna och sen fortsätter julstånden genom Gamla Stan på väg hem till svärföräldrarna på Vasavägen. Julsånger (första för i år!), lussebullar, glögg (alkoholfri), och allmänt mys står på agendan. Robin och jag ska även pynta här hemma med adventsljusstake och stjärnor i fönstret. Jag kommer dock att sakna syrran något överjävligt! Nu vet jag att hon och Anna kommer få en jättemysig advent nere på Madeira men jag önskar fortfarande att hon var hemma med mig. Ja, för hon skulle ju inte få umgås med någon annan.

Igår, torsdag, har Robin och jag inhandlat vinterskor till oss båda, vinterjacka till Robin, chinos till Robin (namngivningen), BH till mig (ej amnings-BH) och halsduk till Robin. Nyttiga grejer så det är vi nöjda med. Idag ska jag träffa mamma klockan kvart över 4 på eftermiddagen för att inhandla klänning till mig inför namngivningen. Jag har hittat en skitsnygg på MQ som jag hoppas de har kvar. Sen ska hon och jag äta på Thai Classic. Liv kommer hänga med och förgylla vår värld så det ser jag fram emot. Men det är också en sån grej som kan göra mig lite sorgsen för hade My varit hemma så hade hon varit med. Sucks.

Bild tagen från MQ

Nu är sista tvätten för natten klar så nu säger jag god natt. Men jag måste få tillägga att min sambo i dag i full mundering med jackan, kängorna, byxorna och halsduken var above and beyond en 10-poängare <3

Jag kunde inte låta bli att visa bilder på vår lilla tomtenisse. (Ja, jag har köpt en pyjamas i form av en tomtedräkt).

.

It's just one of those days...

2010-11-16T10:51:00.002Z

Jag vill just ingenting.. Drog på att gå in i duschen för det var jobbigt, kom sen inte ut ur duschen för att det var jobbigt och nu har jag bara suttit här en bra stund för att det är jobbigt att gå och göra frukost.

-----------

Okej, nu har jag käkat frukost och känslan gick över :) Idag ska jag och Liv ner på stan för att träffa svärmor och farmor Ing-Mari. Vi ska på en utställning på ABF-huset. Roligt!

Jag behöver faktiskt göra mig iordning nu så denna uppdatering för vänta. Jag kan i alla fall säga att den 11 november var vi på läkarundersökning och vår lilla kämpe väger nu 6120 gram och är 60 cm lång. Hon börjar "komma ikapp" sin faktiska ålder.

Helgen som var och veckan som kommer

2010-11-10T08:30:00.013Z

På en begäran från min älskade syster ska jag försöka uppdatera oftare :) Vi kör en liten bildkavalkad.

Först har vi bilden på min tacopaj för några helger sen.

Det här är från i fredags då jag hade lagat mat till Robin och köpt 10 röda rosor. Det var en helt perfekt kväll.
Words are not enough when it comes to my love for that man.

Det här var det som vi blev bjudna på hos Robins föräldrar i lördags. Vi blir så bortskämda av dem! :) Sen måste jag återigen slå ett slag för Så mycket bättre - det är ett väldigt trevligt program.

Det här är två bilder från 17/10 som jag tycker om. De är så mysiga tillsammans <3

Det här är en bild från dagen efter den första snön. Mysigt med promenad ner på stan från Skiftinge med min lilla familj.

Igår snöade det ordentligt här i Eskilstuna, och det bästa med det var att det var kramsnö. Det kanske fortfarande är det idag men det har jag inte kollat. Robin och jag kände oss väldigt stämningsfulla och gjorde därför en snölykta sent igår kväll. Nu kanske jag kan börja lyssna på julmusik? Jag har faktiskt inte gjort det än :)

I söndags var jag och Liv hos min farfar då han fyllde 73 år. Det var trevligt att träffa Killgren-släkten men jag saknade My, Ebba och Love. Sen bar det av till mamma som jag även sov hos natten mellan mån och tis. Sen var det meningen att jag skulle hem till Bosse och Ing-Mari igår men de var tvungna att åka upp till akuten då de trodde att Bosse brutit benet. Tur i oturen var det bara "mjuka delar" som fått sig en omgång.

Imorgon kommer Teija och Felicia hit för att sova här tills på lördag. Hur mysigt som helst! På lördag bär det av till Mariefred då vi ska fira Rakel som fyller 21 på fredag. Söndagen kommer vi befinna oss hos Bosse och Ing-Mari för söndagsmiddag.

Full fart hela veckan :)

Nu blir det frukost!

Morgonmys

2010-11-08T12:05:00.004Z

Att ligga utan blöja är bland det mysigaste som finns.
Jag börjar förstå att mitt hjärta kommer växa sig så starkt med henne eftersom det smälter flera gånger per dag.

-------------------------------

En update om helgen kommer också komma men nu ska jag pussa på min man.

.

Helgen som var...

2010-10-25T20:03:00.004Z

Lördagen tillbringade vi hos mina svärföräldrar, Robins föräldrar och Livs farmor och farfar. Dagen till ära var det jag som lagade mat (in your face mamma!). Jag gjorde en grymt god tacopaj där jag blandade det bästa från flera olika recept och gjorde en egen variant. Riktigt stolt är jag. Som tillbehör hade vi gräddfil, nachochips, paprika och tacosås. Bild kommer.

Sen tittade vi på Så mycket bättre vilket jag blev positivt överraskad av. Fan vad bra Di Levas och Petters versioner av Lasse Berghagens låtar var! Bra jobbat av tv4 :) Ett rippat koncept men i en bättre version (enligt mig) än SVTs Stärnorna på Slottet.

Det här är en filmsnutt från Bosse och Ing-Maris vardagsrum under en reklampaus. Och ja, Robin sitter i bar överkropp. Och ja My, det är så han är mest bekväm. Ska jag vara ärlig hade Liv faktiskt kräkts på honom :) Men det dröjde ett bra tag tills han satte på sig något efter det. Så det så.

På söndagen jobbade Robin på Bo bättre-mässan så jag tog tåget till Nykvarn för att Liv skulle få träffa sin morfar. Som vanligt pratade jag och pappa om allt mellan himmel och jord och hade allmänt trevligt. Pappa, Ninni och jag tittade på x antal True Blood-avsnitt efter mamma och Janne hämtat Ante och Nora. De skulle till Heron City för att titta på Oceans. Robin kom och hämtade mig på kvällen och kvällen tillbringades med popcorn och Avatar- The last airbender den tecknade versionen. Mycket trevlig helg!

.

Jag ser det snöar...

2010-10-22T05:49:00.009Z

Så här ser det ut från vår balkong och sen från vardagsrummet :O
Makalöst vackert men något tidigt kan jag tycka. Så fort det blir den 1 november kommer jag dock börja lyssna på julskivor. Så jag säger nog emot mig själv när det gäller vad som är tidigt... Robin och Liv kommer att fly lägenheten inom någon vecka.

Så här söt var Liv när hon sov igår morse. 2010-10-21

Och så här söt var hon sen när hon vaknade :)

Igår var vi hos Livs farmor och farfar. Så här trygg är Liv hos sin farmor:

Det är så trevligt att vi bor i samma stad som Robins föräldrar och skönt att det bara tar en halvtimme att ta sig till mamma. Hem till pappa är det lite längre men inte avskräckande långt ändå.

--------------------------

Nu är planerna för Livs namngivningsdag i full fart. Majas Matsal är bokad. Den lokalen är helt perfekt! Den tar upp till 100 personer och vi kommer vara kring 75 st (!). Vi får även låna köket så det är helt enkelt guld. Jag kommer lägga upp bilder på inbjudningskorten när de är gjorda vilket blir under nästa vecka. Det borde betyda att de männsikor vi bjuder har tillräckligt med framförhållning. Right? 5:e december smäller det i alla fall. Vi kör på andra advent för det i sig är hög mysfaktor.

Nu ska jag fortsätta sova.

.

Matglad familj

2010-10-17T18:04:00.005Z

Liv spanar medan jag läser. Jag älskar fettvecket i nacken <3

Stor gäsp. Jag vet inte varför men i pyjamas är hon som allra mysigast.

-----------------------------

Det här var min och Robins söndagsmiddag: Falska schnitzlar, hemmagjort potatismos och ärtor. Jag är sjukt bortskämd med en sambo som tycker om, och är sjukt duktig på, att laga mat. Just nu håller han på att baka bröd medan jag sköter tvätten. Känns som en perfekt uppdelning.

Vi har haft en jättetrevlig helg. I fredags åkte Nora tåg själv för första gången och jag mötte upp henne vid stationen. Efter det bestod kvällen av pizza, godis, chips, barnprogram och Idol. Liv trivdes hos Nora som fisken i vattnet. Jag har verkligen de tre bästa syskonen i världen. Det var hur mysigt som helst att Nora sov över hos oss. På lördagen skjutsade Robin hem Nora, jag bakade cheesecake och vid 16:00 var vi hos Bosse och Ing-Mari för lördagsmiddag. Vi åt fiskgratäng med potatismos och svart kaviar. Mums! Till efterrätt åt vi min cheesecake som fick toppbetyg. Jag kanske ska bli bullmamma i alla fall? Vi åkte hem så sent som halv ett. Idag har vi gått på en lång promenad i det fina höstvädret med Liv i barnvagn, röjt här hemma och bara umgåtts med varandra. En perfekt helg helt enkelt.

Nu blir det popcorn, Heroes V och Superstars via Viasat on demand.

.

Picture perfect

2010-10-13T17:23:00.011Z

Jag vill börja med att säga att jag saknar min vackra vän Sara. Hon bor fortfarande på Madeira och jag märker att jag fantiserar om att hon ska komma förbi och sitta och röka på vår balkong.
Jag älskar dig.

Sista bilden som gravid (som jag tagit) 2010-08-01

Min snygga sambo och jag 2010-08-28

Liv 1 dag gammal 2010-08-11

Liv ca 1 månad 2010-09-17

Liv sover med Robin 2010-09-17

Liv ca 2 månader gammal 2010-10-12
<3 Ärketjockis <3

.

Förlossningsberättelse del 2

2010-10-13T13:55:00.000Z

Vid Östernäs brygga väntade en ambulans på oss och till min lättnad fick både Robin och mamma följa med. Jag trodde fortfarande att jag skulle mötas av irritation på SÖS för att jag tog upp deras dyrbara tid när det inte var något "fel" med mig. Två barnmorskor mötte oss vid SÖS när vi kom fram och jag fick ett rum på en gång och blev undersökt 2 minuter efter vår ankomst. Barnmorskan tittade på mig och Robin och sa:

- Du är öppen 2 cm och livmodertappen är helt utplånad. Grattis! Ni kommer bli föräldrar i natt.

Robin och jag tittade på varandra och började skratta. Det var ett sånt chockbesked att det inte gick att ta in. Liv var beräknad till den 20 september och det här var mitt i natten/tidigt på morgonen söndagen den 8 augusti. En läkare från Neonatalavdelningen kom in på vårt rum och förklarade vad som skulle hända när Liv kom. Hon beskrev att Liv kanske skulle ha svårt att andas eller problem med hjärtat och behöva akut hjälp när hon kom ut. Att nu i efterhand försöka beskriva den surrealistiska känslan att få den informationen är svårt. Det var som om en kall hand kramade om hjärtat. Jag och Robin tittade på varandra rätt vettskrämda (årets underdrift) då mamma klev in och frågade läkaren om allt detta inte borde vara färdigutvecklat hos Liv med tanke på att hon var nästan 34 veckor. Självklart var det så men hon ville bara förbereda oss på vad som skulle hända om komplikationer uppstod. Här blev vi äntligen själva ett tag. Det var en fin stund, om än läskig, att sitta med Robin och gång på gång säga "Nu kommer hon" och "Vi blir föräldrar nu" (vilket jag inte riktigt förstått än).

De timmar som följde var bara en enda lång väntan. Jag stannade vid 4 cm. Trots att sammandragningarna/förvärkarna höll igång hände ingenting. Läkaren med barnmorskan jag hade då bestämde vid klockan 22:00 på söndagen att de skulle försöka stanna upp förlossningen, och eftersom Liv var så tidig ville de inte sätta igång mig. Hade jag kommit in 4 veckor senare hade de hjälpt mig på traven. Så jag fick sammanlagt 3 omgångar av Brikanyl som är muskelavslappnande. Dessa gjorde i sin tur att jag inte kunde sova då man får hjärtklappning av den. Den tredje bad jag ingående att få slippa men det fick inte jag bestämma sa de. Nu i efterhand blir jag upprörd av att tänka på det för både jag och Robin sa nej men det var ingenting som respekterades.

På måndagsmorgonen vid klockan 10:00 blev jag flyttad från förlossningsavdelningen då de tyckte att jag tog upp sängplats som kunde användas till någon som faktiskt skulle föda. I det här läget var vi ganska uppgivna eftersom jag hade ont men ingenting hände! På avdelning 63 blev jag undersökt efter 30 minuter och de beslutade att flytta ner mig till förlossningen igen då de inte vågade ha kvar mig där. Jag var ju öppen 4 cm, utplånad livmodertapp och buktade hinnblåsa - jag skulle föda. Enligt dem.

Klockan 11:00 fick jag sätta mig i badet. Det var en befrielse. Jag tyckte att jag slappnade av mer och kunde hantera värkarna bättre. Robin satt bredvid mig på en stol. Höll min hand under sammandragningarna och sjöng med mig. Med jämna mellanrum kom en barnmorska in och kollade Livs hjärtslag. Genom allt detta verkade hon helt opåverkad. Vår starka tjej. Klockan 13:30 tog Åsa Borg Bjurdalen över. Och därigenom min räddning. Hon var den första barnmorskan som lyssnade på oss när vi sa att vi inte orkar så mycket mer. Åsa verbaliserad våra tankar då hon sa att när jag steg upp ur badet så skulle hon undersöka mig och sen kunde vi diskutera om vi kanske skulle sätta igång mig. Under hela den här tiden höll sig mamma i bakgrunden. Än idag vet jag inte var hon befann sig under stora delar av den här tiden men när vi ringde så kom hon. Mamma var den som förklarade för oss hur ofta vi skulle vara tvungna att byta barnmorska, hon handlade tidningar och havrebollar och peppade oss.

Jag gick inte upp ur badet förrän kl. 15:30 och blev undersökt på en gång. Vi hade Åsa på söndagen mellan 11:00 och 13:30 så hon hade undersökt mig då så trots att jag fortfarande bara var öppen 4 cm kände hon en ”stor skillnad”. Enligt henne buktade hinnblåsan mycket mer och Livs huvud hade sjunkit ner. Hon undersökte mig igen 18:30 och då hade jag öppnat mig till 5 cm och sa då att hon kunde lova att förlossningen dragit igång.

Nu vaknar vår lilla groda så jag får slutföra det här imorgon.

Förlossningsberättelse del 1

2010-10-11T18:55:00.002Z

Det är på tiden att jag skriver min, och vår, förlossningsberättelse. Mamma har rätt när hon hävdar att jag behöver bearbeta den upplevelsen. Emellanåt får jag ångestpåslag när jag tänker på de dygnen. De är så präglade av förvirring, smärta, lycka, oro, trötthet, och en känsla av maktlöshet att det är svårt att ta in.

Allt började på lördagskvällen. Jag, Robin, min mamma, Janne, mina syskon Ante och Nora, Jacque, Emil, mammas bästa vän Ibbe och två hundar befann oss ute på Gräskö; en ö i Stockholms norra skärgård. Vi hade kräftskiva och hade satt oss för att spela kort efter maten. Klockan var mellan 22:00 och 23:00 och jag gick på toaletten. Jag blödde. Jag ropade på Robin som kom och hämtade sedan min mamma. På mammas inrådan satte jag mig i duschen. Jag hade haft sammandragningar med 15 minuters mellanrum under dagen men det var ingenting jag registrerade. I duschen kom de tätare och mamma beslutade sig för att ringa in till SÖS för att fråga hur vi skulle gå vidare då jag fortfarande blöder. Först såg det ut som om jag skulle bli hämtad i helikopter men då det var ett "Ronja Rövardotter-oväder" den kvällen bestämdes det efter många om och men att sjöräddningen skulle komma och hämta mig. Jag har ett sådant fint minne av det som hände där i huset. Mitt i allt kaos, smärta (tyckte jag då eftersom jag inte fött barn än) och mina påslag av oro över att "vara till besvär" så var det en väldigt fin stämning. Jag satt påklädd på toalettstolen och alla (exklusive Ante och Nora) stod eller satt runt omkring mig. Mamma skötte all kontakt med SÖS. Janne hjälpte mig att andas (vilket hjälpte mig ända fram till dess att jag var öppen 7 cm) och Robin satt bredvid mig och höll mig i handen. Hundarna låg alldeles lugna på badrumsgolvet. Det var som om de kände på sig att något speciellt var på gång.

Kring klockan 01:00 begav jag, mamma och Robin oss ner mot bryggan för att bli hämtade. Janne stod redan där nere med en ficklampa för att signalera till Räddningstjänstens båt. Efter att ha åkt till fel sida av ön kom båten äntligen fram och jag fick lägga mig på en bår. Sjuksystern som hade hand om mig verkade känna mig då han i detalj berättade allt som skulle hända med mig på väg in till SÖS samt förklarade vad all utrustning var till för och på så sätt stillade mitt kontrollbehov. Utöver det fick jag beröm för fina blodkärl och att jag inte hade problem med nålar så honom trivdes jag med.

Nu måste jag amma så jag fortsätter den här redogörelsen senare. Förhoppningsvis imorgon.

.

I loved her first

2010-09-22T08:18:00.002Z

Liv - 32 dagar gammal

Liv - 42 dagar gammal

Jag känner mig så löjligt lyckligt lottad. Jag har världens finaste familj. Flera gånger om dagen känns det som om hjärtat bokstavligen sväller över med av kärlek. Än så länge känns det overkligt lätt med Liv. Jag var inställd på noll sömn, spädbarnsgråt och ingen tid. Så ser det inte ut alls (peppar peppar).

My kommer hem på fredag! Jag har aldrig saknat henne så här mycket någonsin. Det ska bli så skönt att hon äntligen får träffa Liv.

Nu måste jag amma pronto så jag återkommer.

.

Bara så ni vet att vi lever...

2010-09-08T09:13:00.011Z

Liv med filten hon fått av Janne.

Jag är medveten om att jag inte bloggar tillräckligt ofta men det är inte riktigt något som prioriteras i det här hemmet just nu.

Liv sover på pappas bröst.

Däremot glömmer jag inte att jag ska lägga upp vår förlossningsberättelse här. Jag kommer ta lite hjälp av förlossningsjournalen när det gäller klockslag och liknande.

Liv sover i den korg som hennes farmor har gjort i ordning åt henne hemma hos Ing-Mari och Bosse.

Nu har Liv fått träffa hela min släkt då vi firade Noras 9-års dag i söndags. Eller.. inte hela. Den viktigaste har hon inte träffat än men det kommer ändras den 24 september då My kommer hem på semester från Madeira. My är den icke-religiösa versionen av gudmor till Liv. När det gäller Noras födelsedag måste jag bara kommentera att det är helt sjukt att hon redan är 9 år gammal.

Premiär för morbror Ante att hålla i Liv.

Gudfar Emil håller i Liv på restaurangen Marys.

Liv badar 4 dagar gammal

Liv sover 26 dagar gammal

.

Välkommen Liv!

2010-08-24T12:54:00.009Z

Född: 2010-08-10 Vikt: 2405 gram Längd: 47 cm

v. 36 + 1

... Så skulle jag ha skrivit om vår dotter inte hade haft så bråttom. Istället skriver vi GRATTIS till Liv Anne Mari de Klonia (2010-08-10) för idag blir hon två veckor gammal.

En dag gammal på SÖS i morfars famn

Robin, jag och Liv fick åka hem från sjukhuset i Västerås i fredagskväll med hemvård. Vår dotter är urstark och har gått från klarhet till klarhet gällande vårdåtgärder. Idag behöver hon ingen "extra" hjälp alls utan ammar som hon ska och håller värmen. Tur för oss som är oroliga nog för att hon valde att komma ut 5 veckor och 6 dagar före beräknat förlossningsdatum.

Med sond och sen med pappa när vi fortfarande låg på sjukhuset i Västerås.

Just nu lever vår lilla familj som i en liten bubbla men så fort vi har ordentlig kontakt med världen ska jag skriva vår förlossningsberättelse. Robin får vara hemma hela den här tiden med ersättning så just nu myser vi bara av lyxen att få vara tillsammans. Jag känner mig som världens rikaste människa. Mitt hjärta har ökat till dubbel storlek och jag kan väldigt objektivt säga att vi har världens underbaraste lilla tjej i vår familj.

Exakt 2 veckor gammal liggandes i vår soffa.

Sen vill jag bara passa på att tacka min fantastiska mamma, och nybliven mormor, för att hon har funnits i bakgrunden, hjälpt varje gång jag behövt henne och för hennes oslagbara förmåga att bedömma situationer.

.

Jag vågar...

2010-07-31T16:38:00.002+01:00

"Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är
att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva:
Vem är jag som tror mig vara
briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen,
om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av gud.

Att du leker liten
förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att
förminska dig så att andra inte
ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera
guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss,
den är i oss alla.

och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra."

Text: Marianne Williamson, "A Return to Love"

.

Potatismos

2010-07-28T20:03:00.004+01:00

vecka 32 + 2

Jag har en bakterie kallad E Coli i mitt urin vilket betyder att jag från och med imorgon behöver äta mer medicin för att inte behöva operera in en slang genom ryggen in i njuren på mig. Och Robin har åkt på event. Så jag har inte världens bästa dag. Not the proudest moment for the pregnant ones. Däremot har jag faktiskt gjort lite nytta idag. Jag har diskat och gjort rent i köket. Jag har även lagat ordentlig mat åt mig själv, alltså inte nudlar där jag bara kokat upp vatten. Nej, jag lagade köttbullar, potatismos, brunsås och lingonsylt.

Och om någon frågar om jag gjorde något av det där från scratch kommer jag att strypa den. Just nu går det inte att ha för höga krav på mig. Jag har en allvarlig infektion, ligger fortfarande lågt i järnvärde och har ont någonstans varje dag. Gud vad jag älskar människan som växer i mig men herrejävlar vad jag längtar tills jag får tillbaka min kropp. Och ja, alla besserwissrar där ute - jag är medveten om att hon kommer att ockupera min kropp totalt när hon väl föds men jag kommer kunna ligga på mage, ingen livmoder kommer längre klämma på mina njurar eller urinledare och jag kommer inte längre vara orolig att det jag upplever kroppsligt skadar henne. Nu är jag ju orolig så fort jag är lite låg att jag kommer göra henne manodepressiv.

Mindre än 8 veckor till beräknat förlossningsdatum. Och jag går säkert över tiden. Just nu känns det väääldigt långt. Allt jag vill nu är att träffa vår dotter.

Tack mamma och farbror Johan för trevliga samtal idag. You saved the day.

.

Ingen rädsla

2010-07-18T17:33:00.003+01:00

vecka 30 + 6

"I'm not afraid to take a stand
Everybody come take my hand
We'll walk this road together, through the storm
Whatever weather, cold or warm
Just let you know that, you're not alone
Holla if you feel that you've been down the same road"

- Not Afraid, Eminem

Allt håller på att falla på plats här hemma. När vi är klara kommer jag fota och visa er hur fint vi har gjort. Snart är det helt klart för vår trollunges ankomst. Imorgon har jag gått 31 hela veckor. Bara 9 veckor kvar till heltid. Det kommer mot oss med stormsteg. Så häftigt. Sen har jag fått bannor av min mor för att jag inte tar hand om mig så det ska jag börja med ordentligt nu. Rutiner så jag kommer ihåg järntabletter, vitaminer, träning inför förlossning, salva mot hemorrojder i förebyggande syfte och laktipex.

Tack mamma, Ante, Nora och Robin för en jättemysig helg. Vi firade Mika som fyllde 2 år. Minsting-kusinen. Söt och mycket bestämd. Skönt att träffa alla.

Nu ska jag fortsätta läsa :)

Ofattbart

2010-07-14T15:41:00.003+01:00

vecka 30 + 2

Hur gick det här till? Jag har gått 30 hela veckor och 2 dagar in i graviditeten. Är således inne i vecka 31. Hur gick det till? Det har gått så fort... Och ja, jag är medveten om att jag troligast kommer känna annorlunda i vecka 38 och böna och be om att hon ska komma ut. Men i dagsläget känns det som om vi kommit långt tillsammans och jag undrar var tiden har tagit vägen.

Jag mår så mycket bättre här i Sverige. Där jag hör hemma. I vår lägenhet. Just nu håller Robin och jag på med projektet make-over här i lägenheten. Vi har redan målat sovrummet och imorgon kommer mamma och hjälper oss att lägga laminatgolv där inne. I helgen ska vi sedan måla i vardagsrummet. Sen är vi klara. För denna gång. Just det! Vi har även blivit med vagn. En jättefin, mörkblå Emmaljunga som Jacque och hennes mamma Maja hitta åt oss i en butik här i Eskilstuna. Den är så fin! Och ett riktigt kap då den bara kostade 1500 kronor. Jag svarar även bra på antibiotika kuren så det är skönt. Det här kommer fortsätta vara ett problemområde men jag kommer slippa ha ont under resterande graviditet.

Att vara gravid när det är så här varmt hela tiden är inte nådigt men vi har inhandlat två fläktar så jag överlever. Det är häftigt hur kroppen fungerar då man är gravid - hur den totalt fokuserar på att barnet ska få allt han/hon behöver. Jag har märkt att oavsett hur varm jag är behåller magen samma svala temperatur. Så det jag gör för att hjälpa den processen är att dricka så mycket vatten jag bara kan och orkar. Måste ju se till att fylla på depåerna när jag svettas så här mycket.

Än så länge har jag inga bristningar kring magen. Några små kring brösten men jag använder behå dag som natt nu för att försöka motverka att det fortsätter hända. Inte för att det spelar jättestor roll men jag försöker vara så snäll mot kroppen som möjligt. Bristningarna tyder ju på att huden inte riktigt hänger med och att den inte riktigt orkar. Så jag avlastar och smörjer. Jag som i vanliga fall har en djup avlång navel har nu en väldigt rund knappnavel. Robin tycker det är skitkul medan jag.. not so much.

Det är underbart med sommar men jag längtar till hösten. En höst med obeskrivligt ansvar, bebis, inga sälj-event för Robin, My som kommer hem för en vecka och allt det här som kommer betyda så mycket kärlek.

.

Final-Söndag

2010-07-11T10:23:00.007+01:00

vecka 29 + 6

vecka 29 + 0

Det här har varit en tung vecka... Jag vaknade i tisdags med smärtor precis under revbenen på höger sida som spred sig ner i ljumsken och i höger ben. Tillslut gick jag upp och satte mig i duschen för jag tänkte att varmvatten skulle hjälpa. Efter ett tag blev jag orolig för smärtorna försvann inte så jag ropade på Robin som kom och satte sig på badrumsgolvet med mig. Jag klev ur duschen, tog två alvedon och försökte sova. Det gick inte heller så Robin och jag åkte in till akuten där vi blev skickade till förlossningsavdelningen. Jag har fått njurvägsinflammation. På grund av att livmoder trycker mot urinledarna upp mot njurarna, och speciellt på höger sida då lever också hjälper till att klämma åt, så är det lätt för en inflammation att vandra uppåt. Det positiva är att Liv mår bra, hon påverkas inte alls av detta, hennes hjärtljud lät bra, flödet i navelsträngen var bra och hon har rikligt med fostervatten. Dessutom verkar jag svara bra på antibiotikan. Däremot kommer jag inte få jobba i sommar och jag kommer regelbundet behöva lämna urinprov för odling. Nästa gång jag ska dit är den 20 juli för ytterligare ett ultraljud av min högra njure.

Sedan i tisdags har jag varit något låg, och väldigt trött. Jag har legat och läst massor och sett hela första säsongen av Six feet under eftersom den serien är något Jacque rekommenderat. Jag tycker om den. Mycket. Speciellt eftersom det finns så mycket utrymme för karaktärerna att utvecklas.

Idag har jag städdag. För i veckan som kommer ska vi öppna vårt sovrum och måla väggarna och lägga in laminatgolv. Sen ska vi hämta de barnsaker vi ska få av fantastiska Camilla, Jacques storasyster som jag har på lån. När jag tänker på att vi kommer att börja göra i ordning för att Liv ska kommer fladdrar det till av lycka i magen på mig. 71 dagar kvar till BF, beräknat förlossningsdatum. 2 månader och 9 dagar. Sen är vi tre i vår lilla familj. Än så länge är jag inte stressad gällande förlossningen eller den delen då vi får åka hem med henne men det är för att jag tror inte man kan, eller ska, ha några förväntningar på hur vi kommer uppleva det. Det är nog bättre att i största möjliga mån, i början, tar allt eftersom. Ingen idé att göra som jag brukar och väcka Robin mitt i natten för att jag vill att vi ska bestämma hur vi ska göra första gången Liv kommer hem berusad. Jag tror inte att det här är någonting jag kommer att kunna kontrollera. Inga listor i världen kommer att förbereda mig inför denna livsuppgift.

Extremt snygg sambo

Ikväll är det VM-final. Mitt kära Nederländerna är ett av lagen som spelar och efter matchen mot Brasilien så tror jag att de faktiskt kan vinna. Jag hoppas det. Men mest längtar till att Robin kommer hem från sälj-event i Mora. Det sker i och för sig inte förrän i natt men det är bara ungefär 12 timmar kvar. Jag älskar honom. Så mycket att det ibland känns som att hjärta ska brista eller svämma över.

Gräsänka

2010-07-01T17:48:00.010+01:00

vecka 28 + 3

(Fotograf Jacqueline "Jacque" Pettersson Gilljam)

Jag sitter hemma hos Jacque och Emil då killarna har dragit till Ockelbo på sälj-event över helgen. Vi är gräsänkor. Imorgon ska jag först till mödravårdscentralen vid klockan 10 och sen bär det av till mamma och Janne på Söderängen. Det är faktiskt första gången jag åker dit. Madeira kom ju i vägen förra året så nu planerar jag in det på den helg som sägs ska bli en av de finaste på hela sommaren. 31 grader ska det tydligen bli på lördag. Jag har uppenbarligen en tumme med vädergudarna. Det känns som om det var länge sen jag träffade mamma så jag längtar jättemycket! Dessutom är det skönt att ha något att göra när Robin är borta. Jacque ska jobba i helgen så annars hade jag suttit själv ute i Skiftinge.

När det gäller tiden hos mödravården försökte jag och Robin boka om den så han kunde vara med. Den äldre kvinnan jag pratade med måste varit en stofil inom MVC (är hon inte det vet jag inte vad jag gör) för så här såg en del av vår konversation ut:

- Varför är det så viktigt att pappan ska följa med?

- För att det är hans barn också?

- Jo, men varför tycker han att det är så viktigt?

- Varför skulle han tycka det var mindre viktigt än jag? Bara för att biologi har bestämt att jag bär på barnet gör ju inte det att han bryr sig mindre.

- (Hon fnyser till) Jag tycker att ni ställer orimliga krav.

- Vi ställer inga krav. Det vi undrar är om det finns någon annan tid så vill vi gärna byta så han kan vara med.

- (Hon är tyst en längre stund) Jaha, ja, men då så, om ni är så omöjliga får du ta en tid i augusti. Det är då nästa tid finns. Men då hamnar du i en föräldragrupp där mammorna föder i december så då blir du ensam hela hösten. Om det är det du vill så ordnar jag det, visst.

- (Jag försöker vara så lugn som möjligt) Nej tack. Då kommer jag på fredag. Så får vi se till att boka nästa tid så Robin kan följa med.

- Ja, om er barnmorska går med på att ni håller på att trixar, fixar och knepar och knåpar. Då kan ni ju absolut göra det.

Få jag henne så byter jag på en gång. Jag var så arg efteråt att jag var tvungen att ringa mamma, Jacque och Robin. Jag blir så jäkla anti av sånt här. Jag tänkte ärligt inte gå ett tag men senaste gången vi kollade hur det var med henne var den 17 maj så jag har ett stort behov av att veta hur hon mår.

Sen vill jag bara skriva hur fantastisk min sambo är. Jag är så lycklig att jag har valt att leva mitt liv med dig och bygga en framtid med dig.

Bilder från midsommar i Mariefred:

(Fotograf Jacqueline "Jacque" Pettersson Gilljam)

Stackars

2010-06-27T21:41:00.003+01:00

vecka 27 + 6

Denna helg har återigen visat att hur mycket man än planerar så blir det aldrig som man tänkt sig. Det bästa man kan göra är att omge sig av människor som man älskar och som älskar en tillbaka och det har jag gjort den här midsommarhelgen. Tack finaste svärmor, Jacque, Emil och Robin för en rolig midsommar <3 Nästa år är vi en mer. Den här helgen har också visat att jag inte är så cynisk som jag trodde att jag var; jag blir fortfarande förvånad över de val människor gör och hur de prioriterar. Sen kan inte jag uttala mig om vad den här helgen kommer betyda för någon annan men efter lite stöd från min mor för mina initiala känslopåslag kommer mitt umgänge minska med en person. Som vi sa; det har varit positivt på en hel drös med sätt att vara min pappas dotter och ett av dem är att jag har en gräns för hur mycket skit jag tar.

Stackars Jack
en braja är ingen attack
och ölburken där vid din klack
är tom och leken slut
så torka din trut
och gå innan allt som är kvar är
Stackars Jack
en föredetting i fransig frack
en stackare man helst går förbi
och när sen kvällen kommer
är du ensam kvar
och ensam är ingenting alls

- Stackars Jack, Ulf Lundell

Jag har precis pratat väldigt länge med My. Gud vad jag saknar henne! Massormassormassor. Men hon kommer hem om cirka 12 veckor. Eftersom imorgon är det bara 12 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Idag är det 85 dagar kvar. Snart är hon här. Det är surrealistisk. Väldigt snart. Sen är vi tre personer i vår lilla familj. Vi längtar efter dig. Blir löjligt fnittriga och lyckliga när vi tänker på att vi ska få träffa dig.

Idag har ägnats åt att plugga och sitta på balkongen i det fina vädret. Snart kommer en snygg sambo och gör mig sällskap efter en arbetsdag. Avslutningsvis vill jag bara tacka för att jag har en klok mamma som är en förebild i mångt och mycket.

.

Så länge jag andas

2010-06-21T15:55:00.005+01:00

vecka 27 + 0

Jag ska bli bättre på att skriva framöver. Om inte för någon annans skull än Livs.

Jag märker hur jag blir alldeles villrådig över vad jag ska skriva när det blir såhär långa uppehåll. Vad är intressant att veta i efterhand? Hm... Vi har köpt bil! En jättefin Audi A4 -00. Så det känns bra. Vi får tacka mina svärföräldrar för det också eftersom de hjälpt oss med alla steg på vägen där. Robin jobbar numera, precis som Emil, på Viasat. Så nu är jag lugn också eftersom han tjänar bra med pengar. Även jag har fått jobb på Marielunds äldreboende. Jag trivs jättebra och hoppas att jag får komma tillbaka nästa sommar också. Alla behandlar de boende med respekt och är extremt kunniga så för mig är det väldigt givande och lärorikt. Även Jacque har fått jobb där så man kan verkligen säga att vi följs åt vi fyra :)

vecka 24 + 6 (Första gången Liv är uppe på landet)

Till helgen är det midsommar med allt vad det innebär. Jag och Jacque åker upp på onsdag med Bosse och Ing-Mari. Johan, Johanna och Joakim kommer på torsdag eftermiddag och Robin och Emil ansluter sig till gänget sent på torsdag. Vi stannar till på tisdag förmiddag då vi kommer hem. Där, tisdagen den 29 juni, bär det av till Heroncity med Jacque och hennes fantastiska syster Camilla som fixat biljetter åt oss till ALLA Twilight-filmerna. I can't wait! Jag är i och för sig ett troget fan av Team Edward så det lär bli jobbigt för mig att se denna film men jag får tänka på film/bok nummer fyra och hur allt löser sig där så kanske jag slipper bli lika hysterisk som jag blev när jag läste Ljudet av ditt hjärta (Eclipse). Då skrev jag som bekant detta inlägg.

-----------

Jag älskar dig. Robin har kunnat säga det länge men på grund av rädslan att mista dig har jag inte vågat. Men det går inte att motstå den våg av känslor som svallar upp så fort jag tänker på dig. Jag känner hur du rör dig, hur du sparkar, hur du bökar och allt jag kan göra är att le. Även när du kör hälarna i min kissblåsa vid de mest olämpliga tiderna. Du kommer att vara fantastisk. Oavsett vem du är. Du har redan förändrat mig så mycket. Förändrat oss. Jag hoppas du känner hur välkommen du är i vår lilla familj. Jag har hittat min låt till dig. Den låt jag bestämt mig för att lyssna på när jag ligger i badet med förvärkar och andas innan vi åker in och får träffa dig för första gången. Och ja, jag gråter varje gång jag hör den och Robin ler och pussar bort mina tårar. De ögonblicken är fina. Jag har ett möte på MVC i övermorgon klockan 10:00. Förhoppningsvis ser allt bra ut.

När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas 
Så länge mitt hjärta kan slå 
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det 
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Om dom du litar på sviker, om din dröm föll i sär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Och det vet jag att du vet

- Du är aldrig ensam, Mauro Scocco
.

First sign of life

2010-06-06T10:17:00.003+01:00

Svärmor och fästman i sina rätta element

Utsikt från bryggan och nationaldag

Vecka 24 + 6

Grattis Sverige på nationaldagen! Jag vet att det är länge sedan jag skrev nu men jag har behövt den här pausen för att ta in att vi faktiskt har flyttat hem. Det är nio dagar sen och jag lever i kontrasternas värld då jag å ena sidan vaknar varje morgon och måste försäkra mig om att jag verkligen är i Sverige men det känns samtidigt helt absurt att vi någonsin bott utomlands.

Vi fick ett kungligt välkomnade av familjen; mamma, Ante, Nora, Janne, Bosse, Ing-Mari, mormor, Johan, Johanna, Joakim, Emil och Jacque var alla samlade hos mamma i Mariefred. Jag blev alldeles rörd för vi har en sådan fin familj. Robin och jag har lyckats med att skapa ett solitt nätverk som kommer finnas där för vår dotter. My fattades förstås. När taxin rullade bort från Golden 1 i Barreiros fick jag panik och vände mig till Robin och frågade om jag var riktigt klok som lämnade min lillasyster "ensam" på ön. Han skrattade åt mig och sa att My klarar sig bättre utan mig. Sånt är väl mindre kul att höra men det är ju rätt.

Vi har hunnit med att skaffa bil och göra en make-over på vår balkong, allt tack vare hjälp från underbara svärföräldrar. Nu ser jag fram emot att öppna ett till rum i lägenheten som jag kan gå loss på med pensel och färg.

Vi har umgåtts med Jacque och Emil men det känns inte tillräckligt. Jag blir frustrerad på arbetstiderna som kommer med säljjobbet. I veckan kommer fantastiska Jacque, som lämnat in sista tentan, och jag åka ut till hennes mamma och ligga vid poolen. Jacque kommer också vara den person som tar fina gravidbilder på mig i sommar. Sen har jag också sovit hos mamma och varit med Nora och Ante, som jag följde med till skolan i torsdags. När jag är med mina små småsyskon kommer jag på att det är det här jag längtat efter på Madeira; att kunna göra planer, följa med till skolan, vara barnvakt, vara med på skolavslutningar och allt som hör till vardag med dem man älskar.

Just nu är jag uppe på landet med Robins fina släkt, och jag blir återigen uppfylld av känslan av tillhörighet och tacksamhet att vi har så många människor omkring oss som är familj.

Så grattis Sverige! Jag hoppas du får en fantastisk födelsedag. Sen vill jag att du ska veta att du vinner i längden...

.

The other side

2010-05-28T00:07:00.003+01:00

Vecka 23 + 4

Vi åker idag. Vi kommer hem idag. Wow... Att säga det och att skriva det hjälper inte att bearbeta det faktumet. 1 år har gått. Ett fantastiskt år med upplevelser jag aldrig kommer glömma (Robin lär göra det men ta det inte personligt - han glömmer det mesta). Trots att jag rent mentalt känner att jag varit i Sverige ett bra tag nu finns det ingenting som kan förbereda en på att säga hej då till sina vänner, sin familj, här nere. Trots att man för sig själv och till andra upprepat att "Vi kommer ju att ses!" går hjärtat sönder lite för att man förlorar vardagen. Att säga hej då till Sara och Oskar var svinjobbigt. Trots att jag vet att vi ses. Oskar ska komma förbi Eskilstuna i december och fira mini-jul med mig, Robin, Liv, Emil och Jacque. Från jobbet fick vi världens finaste "hej då-present" i form av 3 st bodys, två byxor med inbyggda strumpor, två par strumpor och en bitleksak. Allt för bebisar mellan 3-6 månader. Världens gulligaste!

Sista måltiden blev på E prá picanca som sig bör. Nu har vi städat klart, planerat färdigt och i stort sätt packat klart. Vi ska gå upp om 4,5 timme. Det här är sista bilden på oss i lägenheten och sen kunde jag inte låta bli att ta kort på magen framifrån. Jag tycker om att man kan se det nu :)

See you on the other side

.

Vecka 24

2010-05-25T20:36:00.003+01:00

Vecka 23 + 1

Vecka 23 + 1
(låt er nu inte luras av skuggan i bakgrunden - riktigt så stor är jag inte)

Nu har jag gått in i vecka 24 och detta händer enligt Familjeliv under denna vecka:

Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

---------------

Jag sitter och tittar på första semifinalen gällande Eurovision Song Contest 2010 och äter popcorn. Inga av mina riktiga favoriter är med nu utan de är med på torsdag. Sen är stora finalen på lördag och då ser vi på den hemma i Sverige. Vilket jag fortfarande inte kan greppa. När det gäller graviditeten tycker jag att jag har mycket ork så länge jag får sova tillräckligt mycket. Magen är inte i vägen, jag har inte gått upp så mycket i vikt. Än så länge inget ryggont och jag har inte heller samlat på mig något vatten. Illamåendet är i stort sätt borta. Så länge jag äter regelbundet och inte för stora portioner (vilket jag glömde i morse vid frukostbuffén) håller jag det på stånd. På måndag ska jag ringa Annas mamma om att möjligen jobba för henne i sommar på ålderdomshem. Hon vet att jag är gravid men hade tydligen olika pass man kunde välja mellan. Förhoppningsvis bedömer hon att jag platsar för jobbet. Kan självklart förstå om hon har reservationer gällande mitt "tillstånd" men jag har alltid viljat jobba inom äldrevården. My tyckte det var väldigt givande förra sommaren så det hoppas jag på.

.

Tankar mitt i natten

2010-05-24T23:09:00.004+01:00

Vecka 23 + 0

Idag är det måndag. Idag har jag varit gravid i 23 veckor. Eller, ja, om man ska vara petig har ju Liv bara levt i 21 veckor av de 23. På fredag flyttar vi hem till Sverige. Vi åkte två stycken och kommer hem med tre. Det är så ofattbart. Jag vet inte om alla blivande mammor känner som jag men jag känner mig helt bekväm med mammarollen. Nu menar jag inte att jag inte är nervös - det tror jag du måste vara till någon grad. Det visar på något sätt att du bryr dig. Men i övrigt känner jag mig lugn. Haha - det kanske ändras men känslan just nu är mest av allt bara förväntan. Ont, värkar och förlossning har jag inte så mycket tankar om förutom att det är nödvändiga steg mot att få träffa vår dotter. Det finns inte så mycket att håsa upp sig för eftersom det inte är något jag kan styra. Onödigt att lägga för mycket energi på. Däremot saker jag kan påverka är viktigare som till exempel bäckenbottenträning, motion och vad jag stoppar i mig. Jag får för mig att det faktum att jag kommer hem kommer påverka hur mycket jag stoppar i mig. Hemma finns ju allt jag suktat efter så länge. Jag får tänka på det. Innan jag blev gravid hade jag en skräckbild, som jag faktiskt hade accepterat som min framtid, gällande min graviditet som gick ut på att jag skulle gå upp 30 kilo. Än så länge verkar det dock inte så, men som min kära syster sa "man ska inte ropa hej"... Min förhoppning är att jag ska hamna mellan 12 och 16 kilo, självklart förutsatt att Liv växer som hon ska, så att det inte är allt för mycket jag ska gå ner efter förlossningen.

Trist inlägg kanske men jag måste skriva ner liknande funderingar så jag har att titta tillbaka på med "facit" i handen. Imorgon har jag övertalat Robin att äta hotellfrukost á la Linn så det ser jag löjligt mycket fram emot. Jag är helt förälskad i konceptet hotellfrukost med buffé. Det var bland det mysigaste när jag och mormor bussade runt i Norge. Gud, vad jag saknar mormor! Tillbaka till morgondagen så ska jag på eftermiddagen fika med Sara, Lilla Sara och Linn på Tea House. Robin ska dricka öl med ADSL-gänget. Onsdag och torsdag är pack- och städdagar. Jag har ju som bekant redan börjat så det ska väl inte vara en helt omöjlig uppgift. Nu ska jag försöka sova.

.

Just det...

2010-05-21T19:53:00.002+01:00

... det är det här jag kommer sakna. Idag har än så länge varit awesome. Robin kom hem från jobbet och då drog jag, Anna och Robin för att möta Linus, Simon och Oskar vid Gula Borgen för bad. Vid Gula Borgen var det fullt så vi gick längre bort och hittade världens finaste stenstrand där jag satt i vattenbrynet och lät vågorna svepa över mig. De andra lekte med snorkel och simfötter och min sambo lyckades bada med mobilen i badbyxorna. Det var så härligt! Nu är det dusch hemma som gäller för sen drar hela gänget bort till fotbollsplanen för att spela "whiskey-fotboll". Jag ska dock dricka vatten och titta på. Simon skulle också bara sitta vid sidan av planen så jag hänger med honom. Sen får vi se hur mycket jag och min kropp orkar. Jag försöker lyssna på den så mycket jag kan. Däremot kommer Robin köra en all-nighter. Det är ju trots allt sista fredagskvällen på Madeira så det är bara att köra ;)

.

Trevlig kväll

2010-05-21T07:34:00.002+01:00

Vecka 22 + 4

En vecka kvar. Det första Robin och jag sa nu på morgonen var att om exakt en vecka sitter vi på flygplatsen. Det är lite läskigt faktiskt. Stort. Vi ska flytta hem efter 11 månader. Vad mycket som kan hända på så kort tid. The understatement of the year.

Igår hade vi en urmysig kväll med Anna och My. Maten var fabulös som vanligt när min bättre hälft står vid spisen och sällskapet var mycket trevligt. Kvällen resulterade dock i att jag inte kan få bort bilden av Anna som tittar ut ur en grön sopbehållare i ett fullt klassrum. Man säger ju att ett gott skratt förlänger livet och då bidrog den här kvällen absolut till det. Jag börjar få lite små-ångest över att lämna systeryster kvar på ön. Hon har ju tagit hand om mig och pratat med Liv varje dag. Det kommer att bli ensamt utan henne. Samtidigt unnar jag henne den här resan. Man lär sig extremt mycket av att vara ifrån sin familj och sitt nätverk. Hon kommer växa som människa utan att märka det. Sen får hon komma hem till sommaren 2011 och lära Liv att gå. My kommer verkligen att vara vår dotters hjälte. Den coola hon vill sova över hos och den hon hellre vill prata tjejer/killar med. Jag är helt okej med det. Bättre syster får man leta efter.

Nu ska jag äta fetost/tomat/oliv-sallad och titta på Bridget Jones Dagbok.

.